Dalkarlsbacken

Solen sken och ingen frukost i magen, kanske dags att bege sig ut så att man får något i magen, jag hade även glädjen att ha sällskap av fru N. Den första delen av promenaden gick efter gamla Enköpingsvägen, kanske inte den största naturupplevelsen.

.
Men när man väl kommit fram till Dalkarlsbacken blir det lite intressantare, då an man nämligen gå lite efter de rester av gamla vägen som fortfarande finns kvar, både från 1600-talet och 1800-talet.

Så här ser vägen från 1600-talet ut idag.

Och efter ett tag så kommer man fram till denna lilla rastplats, vem kan motstå den? Det var trots allt att äta frukost som var en av anledningarna till promenaden.

Under frukosten kunde jag konstatera att rastplatsen antingen besökts av en hängiven hindu som ristat in en swastika (en urgamal symbol för lycka) eller möjligtvis en illitterat nynazsist som inte vet åt vilket håll hakarna på den nazistiska swastikan ska vara.

Arrak som tar det lugnt.

Efter rasten fortsatte promenaden.

Passerade den vägbank som 200 soldater från Dalregementet byggde 1665. Samt den stödmur som de också byggde.

Sedan fortsatte promenaden hemåt igen fast nu följde vi järnvägens gamla sträckning på Stäketsön.

Där den gamla banvaktarstugan en gång låg har några andra gynnare numera flyttat in. Efter ett kort besök hos den fortsatte vi hemåt.