Kaj
Fölster berättar med egna erfarenheter hur hon flyttar till tyskland
och upplever den tyska efterkrigstiden och dess många trauman.
Hon
kommer till tyskland 1958 sätter bo och gör inte helt enkelt karriär.
Hon berättar de enskilda människornas historia, deras oförmåga att tala
om de trauman de varit med om och hela samhällets oförmåga att ta itu
med sin blodiga historia.
Hon
låter enskilda människor komma till tals på ett skrämande sätt, vilket
också gör att deras fruktansvärda historier, vad det utsatt människor
för och/ eller vad de själva blivit utsatta för, kommer väldigt när inpå
en själv.
Det
är även en historia om återuppbyggande och återförenande, både land och
familjer och kvinnornas centrala roll i detta och hur befolkningen i
detta snabba återuppbyggande förväntades att inte sörja eller känna utan
genast vara duktiga arbetsamma och tjäna pengar.
Jag tyckte mycket om den här boken då den gav för mig en helt ny aspekt på de så kallade tyska undret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar