Till slut hittade vi en trevlig lunchplats och Emma och Arrak fick vänta lite på att jag skulle göra i ordnig den.
När den var klar så fick Emma sätta sig på granriset, man får akta sig för att bli kall när man är gammal, men hon kände sig nog inte så gammal utan såg mest sur ut.
Arrak å sin sida fick ligga kvar i snödrivan där han trivdes bäst. han hade dessutom hittat en pinne att tugga på.
Passade även på att få de sista resterna av julmaten.
Så var det plötsligt slut på all lugn och ro för plötsligt kom Aila (och även Nicke) förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar