Så har jag lyssnat på Människohamn av John Ajvide Lindkvist , en bok som hade fått varma rekommendationer av Nicke. Jag tycker att John Ajvide Lindkvist är en verkligt bra författare och det som han är bra på är de olika personporträtten och de små berättelserna i den stora berättelsen. Dessa föder min nyfikenhet och jag vill veta mer, jag vill t.ex. veta mer om Anna-Gretas liv som änka i beredskapstidens skärgård. Boken utspelar sig på Rådmansö i Stockholms skärgård och att författaren är väl bevandrad i denna miljö märks, mycket väl. Han är också mycket bra på skräck, det är inte många författare som kan beskriva GB-glassgubben och verkligen få en att förstå vilken skrämmande uppenbarelse denna kan vara. Likas så den subtila ondska som vilar i vattnet.
Som vanlig är det sluten som jag inte gillar när det gäller John Ajvide Lindkvists böcker, slutet i denna bok var inte lika slaskigt som det kan vara, men det var lite för märkligt för mig. Och lite för, ska vi säga, lyckligt? Hur som helst en mycket bra och läsvärd bok där de små sidoberättelserna i sig är som små noveller.
