Sista natten på året

Sedan tre år tillbaka har jag och Nicke N börjat med den alldeles förträffliga traditionen att tillbringa årets sista natt. dvs den ellan den 30:e och 31:a ute.
2007 och 2008 sov i i vinskydd då det endast beräknades bli några enstaka minusgrader under natten. I år såg dock prognosen annorlunda ut-15 grader lovade SMHI. Så i år fick det bli tält och två sovsäckar.

Vi gick hemifrån vid halv fyratiden och fick således leta lägerplats i mörkret, inte helt bra men allt för vanlig förekommande då det gäller oss. Fick tillslut upp en bra eld med det tar lite tid när det är kallt) så att att vi kunde laga lite mat. Sedan var det bara att promenera lite så att vi fick upp värmen innan vi gick och lade oss. Natten var bra, jag vaknade några gånger och var lite kall om fötterna men inget som störde - det har varit värre.

På morgonen hade vi en "långfrukost" innan vi gick en sväng på udden där vi sovit. Efter det packade ihop allt och började gå hemåt vid tolvtiden.

Barfotamannen lever!

Det finns ett rykte här omkring där jag bor som säger att bland oss alla finns det en som inte är som alla andra.Det finns en som går barfota om vintern, nu kan jag bekräfta detta rykte då jag mått honom några gånger när jag varit ute med hundarna. Men det var ett par år sedan, men i dag så hade han lämnat några fotavtryck efter sig. Barfota mannen lever - tro inte annat!

God Jul

Ja nu står julen för dörren i varje stuga

Och det är dags för oss att sluta ljuga

För när vi förbereder oss för stundande juletider

Stora delar av världens befolkning lider

För då Tomten kommer med sin säck av jute

Är det samtidigt som många barn måste sova ute

Och då alla nattens julstjärnor lyser

Ligger de där på marken och fryser

Ja samtidigt som vi öppnar våra klappar

En kvinna i södra Afrika sitt livsmod tappar

Och då vi gläds över vår julegröt

Hon sörjer sin son som rebellen sköt

För när vi sitta och glädjas över vår julemat

Finns det många som inget har på sitt fat

Och Kongos härdade kvinnor de gråter,

Ty sina barns mördare, de aldrig förlåter

Ja vi kan nu äntligen glädjas över vår vinters kyla

Men kvinnan på marken sin kropp försöker skyla

Och kvinnor i Darfur de minns sina våldtäktsmän

Ja mina vänner, nu är det sannerligen jul igen!

Vandringstips - Grövelsjön

Om man befinner sig av trakterna kring Grövelsjön har man all möjligheter att kunna göra en riktigt trevlig dagsutflykt ut efter sjöns västra strand. Jag gjorde denna vandring förra sommaren med unge Hr Nilsson samt Arrak och Emma. Inne på den Norska sidan finns dessutom flygplansvraket efter ett tyska bombplanet från andra världskriget, en Heinkel III som hamnade i sjön i början av juli 1940. I dag återstår inte så mycket, men man kan helt klar se att det varit ett flygplan.
Klicka på kartbilden för att förstora den

Julbord i det fria

Som sig bör bjöd arbetsgivaren på julbord förra veckan. Nu vill jag inte var otacksamt men på måndagen hade en verklig matupplevelse. Det bjöds på lite av varje som jag hitta hemma i kylskåpet och sedan stoppat ner i ryggsäcken. Två timmars promenad ut i skogen och sedan var det dags att äta. Lägereld, tystnad och ett stilla snöfall ramade in allting - obetalbart.

I'm in love (with a fairytale?)

Jag har tidigare begrundat olika indicier på att jag har blivit gubbe, nu har det dykt upp ännu ett. Av en ren slum (ja jag vet det brukar heta så) började jag titta på dansbandskampen, och blev faktiskt tilltalad av dem. detta resultarades i att hundarnas kvällspromenad på lördagarna började planeras så att de passade in så att jag kunde även kunde se dansbandskampen. Detta måste nog ses som ett klar indicium att jag har inträtt i "gubbsfären".

Men det räckte inte med detta, jag kom dessutom att få en ny kärlek. Playtones, jag menar vad kan man mer säga? De har allt; frisyrerna, kläderna och även de rätta instrumenten :-)

Det är bara en sak jag yndrar - var köper man en "pedal steel guitar" i dessa dagar?

Snön faller (och vi med den?)

Dagen har ägnats åt att köra bil, Stockholm-Ockelbo tur och retur. Och som sedan bjuder i trakterna kring Gävle har snön vräkt ner. Bortsett från en mindre snöfall innan Uppsala började snön singla ner i oförminskad takt så fort jag passerat dalälven. Värst var det blev det efter att jag vikit av från E4:an utefter väg 303. Bilden ovan är från den sträckan.

Nåväl hemfärd blev det det runt halv sju tiden och jag trodde då att jag skulle slippa snöfallet då det verkade ha slutat. Men när jag åter var ute vid bilenefter att varit in och handla lite kunde jag konstatera att vädergudarna bara skojat lite med mig - Snön föll igen lika glatt.

När fan blir gammal - får han läsglasögon...

När blir man gammal? Att fylla 40 var ingenting, det lämnade mig helt opåverkad. Men för något år sedan började jag märka att innehållsförteckningarna på alla livsmedelsförpackningarna var så dåligt tryckta, bokstäverna var alldeles suddiga. Sedan började jag märka att alla papper lättare att läsa om man betraktade dem lite på avstånd, men plötsligt så räckte armarna inte till - det var för korta!

Det var då som det började gå upp för mig att jag kanske behövde läsglasögon, det var inte lika lätt att smälta och svårast var det satt se sig själv med dessa på - det var då jag kände mig gammal. Nu har jag sakta men säker börjat att vänja mig vid dem. Jag har tex upptäckt att på föreläsningar är det är praktiserat att ha dem längst ner på nästippen, då kan man nämligen kika över den mot tavlan och genom dem på det papper som man skriver på.

Likaså börjar det hela nu närma sig den punkt då dessa kommer att vara en omistlig utrustningsdetalj för mig när jag är ute på vandring. Men jag fruktar inget, för jag har funnit de perfekta vandringsglasögonen. Hållbara, stryktåliga och svinbilliga (Tre stycken för under under 30 kronor på Jula).

Är jag då en gammal man nu när jag måste ha läsglasögon med mig ut i skogen, jag vet inte, men jag är i alla fall äldre och det gör mig ingenting.

Äggskalsberget

Gårdagen började med en traditionsenlig frukostpromenad. Vi valde att gå till "Äggskalsberget". Nu är det ingen ide att försöka leta fram en karta för att se var äggskalsberget ligger. Det är nämligen vårt högst inofficiella namn på denna förträffliga rastplats. Namnet kommer sig följande historia. Herr och fru Nilsson var ute med hundarna i skogen och kom fram till en trevlig rastplats men lite utsikt. Där satte vi oss ner för att vila oss lite på en stock. Jag kunde då notera en liten hög med äggskal som låg bredvid stocken.

Några dagar senare när jag och Nicke N var ute gick så började jag berätta om denna nyfunna plats och efter mycket om och men så säger tillslut Nicke - jag tror att jag också har varit där.
Min fråga blev då - åt du ägg där? Det visade sig att vi hittat samma rastplats med bara några dagars mellanrum.

Namnet kom sedan av sig själv - Äggskalsberget - berget där det ligger äggskal. numera så har vi flyttat vår rastplats lite och även byggt en eldstad - men kanske vill koka lite kaffe också.

Wilma

Det här är Wilma!!!

Wilma är en femårig blandras vi haft sedan hon var knappt fyllda 8 veckor.

Hon är världens mysigaste, hungrigaste och suraste hund men för det mesta är hon bara mysig och trött.
Hon älskar att mysa i soffan, sängen eller favoritstället som är min vintersovsäck som ligger slängd i hörnet av sovrummet, där bullar hon in sig så bra huvudet sticker fram sen sover hon som en stock.

Wilmas pappa var Malteser och hennes mamma hälften dvärgpudel och Australiensisk terrier, hon har ganska mycket terrier i utseendet och är inte större än en liten katt.

Hon följer med på våra frukostpromenader där hon håller sig framme för att sno åt sig den bästa brödkanten eller äggbiten.

Nu väntar hon på att jag ska gå och lägga mig så att hon får sällskap i sovrummet...

Deja vu

Så har man varit halvtidsstudent i nästan en termin. Först kändes det lite ovant, men rätt snart kom man in i gamla vanor igen. Fast det är kart att jag går omkring och undrar var alla barn kommer ifrån - är det något gymnasium som är på besök? för det kan väl inte vara alla dessa som utgör majoriteten av dagens studenter?

I så fall är det nog dags att bilda en studentförening för gamla gubbar... fast det har vi i och för sig redan gjort, en inofficiell sammanslutning som har möte en timme innan föreläsningen med kaffe och bullar från Pressbyrån.

En oangenäm vandring eller hur hamnade jag i skärselden?

I dag har jag vandrat... Det var ingen rolig upplevelse, det hela utspelade sig nämligen i Kista centrum som är en av norra Stockholms otaliga köpgallerior. Jag åkte dit mer Fru N och eftersom hon inte är kvinna nog att stå ut med mitt suckande när hon ska handla så skilde sig våra vägar och vi bestämde träff om en dryg timme. Sedan började jag min vandring. Först besökte jag en av de fåtaliga affärer som har ett något så närt intressant innehåll (enligt min enkla mening) Claes Olsson, men det bjöd inte på några större överraskningar, så jag vandrade vidare.

En av de saker som slog mig är att det är rent otroligt att de kan ha så många affärer och nästan inga som jag finner det värt att besöka - jag tycker det mest verkar bestå av affärer som vill sälja mobiltelefoner och opraktiska, och i mitt tycke, rätt löjeväckande kläder.

För att få tiden att gå funderade jag på att ta en rast, dvs att äta något, då jag inte hade med någon ryggsäck med förtäring så tittade jag vad som bjöds efter vandringsvägen. Jag kom fram till ett stort torg med en massa restauranger runt väggarna och en massa sittplaster i mitten. Ljudnivån där fick alla Sveriges skolmatsalar att verka som oaser av lugn så jag beslöt att leta vidare. Det fanns också massor av caféer men de verkade lika mysiga att fika på som en tunnelbanevagn så jag bestämde mig att helt enkelt hoppa över rasten. Jag tänkte att jag alltid kunde äta i bilen när jag körde hem, det kändes som ett mycket mer rogivande alternativ.

Efter att vandrat omkring i en dryg timme och konstaterar att det inte var så mycket att se här blev jag trött i benen och ville sätta mig och vila. Då kom nästa chock - det fanns inga bänkar att sätta sig och vila på. Tydligen så har de både ondsinta och smarta affärsmännen sett till att det enda sättet att få vila benen på, är att konsumera varorna på deras caféer. Detta tilltag ogillades skarpt av Herr N och jag funderade på att sätta mig på golvet för att vila men misstänkte att detta skulle kunna komma att ogillas starkt av fru N och avstod därför. Istället gick jag ner i garaget och vilade i min kära bil till vi styrde kosan hemåt.

Av mig får kista centrum betyget - en vandringskänga i rumpan...

Ibland undrar man

För tre år sedan (hoppsan vad tiden går) gick vi med sönerna en sträcka på Roslagsleden, och ibland kan man inte låta bli att förundras av de saker som man kan finna i skogen. Eller vad sägs till exempel om några kadaverdelar av en styckad bil? Man kan inte bli annat är nyfiken. Varför ligger den här? Vad tänkte den person som slängde allt i skogen? - det multnar nog och blir jord rätt snart? Men min vän så är det tyvärr inte det kommer att ta många år innan detta rostat bort...

Roadkill ... grävling

När jag och Herr N genomförde det vi senare skulle kalla Uppsalamarschen hittade vi en bit norr om Sigtuna denna nyss hädangångne grävling vid vägkanten.

Som man kan se på bilden var det inte mycket som skvallrade om att den var död bortsett från att den var stel, vi lyfte ner den stackarn i ett buskage och må den där vila i frid.

Annat som kan nämnas generellt om grävlingen som djur är att den alltid har setts som ett skadedjur av allmogen och den har jagats som sådant.

Så här i Decembertider kan det kanske vara trevligt att veta att om grävlingen lägger sig i ide tidigt i november kan man räkna med en sträng vinter, samt om grävlingen kommer ur sitt ide 5 februari och ser sin egen skugga, dvs om solen skiner, kommer den att gå och lägga sig igen i minst 8 veckor, vilket skvallrar om en sen vår.

Att det är tuffa djur är det ingen tvekan om se bara klorna på bilden nedan och när man jagade grävlingen förr i tiden sas det att man skulle ha träkol eller äggskal inanför byxbenen då grävlingen alltid biter tills den hör benet krasa.

Rastplatser jag minns

En av de absoluta höjdpunkterna med att vandra är, enligt mig, att ta rast. Många gånger har det hänt att Nicke N och jag när vi varit ute på vandring varit tvungna att ta en rast igen trots att vi nyss ratat - detta då vi hittat en underbar rastplats som vi inte får missa.

Ett sådant ställe ligger vid Karby utefter Roslagsleden. Vi hade tagit rast vid affären och belöna oss med varsin glass, sedan när vi gått ett litet tag så kom vi fram till denna underbara kyrkoruin. Nu var det bara att rast igen, och en rejäl sådan. fram med triangiaköket för att äta lunch och sedan en tupplur på detta. Vi blev nog kvar två timmar vid detta underbara ställe, och det var det värt.

Jag är också helt säker på att gud inte hade något emot detta besök.

Fiske i Kilsbergen

Förra sommaren packade jag och grabben ( min son ) in oss i vår lilla bil för att åka och fiska vid Krampen i Skinnskatteberg. Vi stannade till Vid Jormas fiske i Köping för att köpa fiskekort, dessvärre hade han slut på fiskekort till Krampen men rådde oss att styra kosan mot Kilsbergen istället, då Krampen hade visat sig vara utfiskat sedan ett tag.

Sagt och gjort vi styrde kosan mot Kilsbergen...
Efter ca en och en halv timme var vi framme vid Ånnaboda friluftsområde, slog upp tältet, grillade några korvar och kröp till kojs. Vi vaknade till en mulen himmel men tänkte de klarnar väll upp...

Vi fiskade oss runt halva Ånnabodasjön utan ett napp...dock såg vi att det fanns ganska gott om fisk i sjön. Efter ett tag började det regna ganska mycket så vi tröttnade och bestämde oss för att hoppa in i bilen för att bege oss till Kilsbergen ( Vilingsberg ) även här fanns det mycket fisk och ett flertal sjöar men även här väldigt mycket regn...

Vi fiskade flera timmar utan ett napp...sedan hoppade vi dyngsura in i bilen igen och styrde kosan hemåt...vi tröstade oss med varmkorv och bröd på hemvägen.

På det hela taget var det en ganska lyckad fiske tur ändå bortsätt från regnet och det faktum att vi inte fick någon fisk, lär inte besöka Åndaboda igen då detta ställe var lite för mycket Disneyland för mig, men jag skall definitivt besöka Kilsbergen igen då det både fanns gått om ställen att sätta upp läger på och ett flertal sjöar att fiska i.

Här ovan ser ni en bild på hur det såg ut kvällen innan himlen öppnade sig, bilden nedan visar min skitiga bil efter denna fiske tur det mesta han dock att regna bort på hemvägen.

Huset som gud glömde?

Jag har åkt en hel del på E4 från Stockholm till Gävle. Sedan den nya motorvägen blev klar är resan en halvtimme kortare och går numera på endast en och en halv timme. Det är helt klar en fördel, men visst kan man sakna den "gamla" E4:an ibland och dess sträckning genom de olika samhällena. Ta till exempel "ödemacken" som låg en bit efter Månkarbo, den har verkligen varit något som man mer än en gång kommit att fundera över - hur kan det bli såhär?

Strømeng Samekniv

Var i Hemavan för något år sedan och hittade denna kniv i en Järnaffär...det var kärlek vid första ögonkastet, jag hade dock inte råd att ta med den hem vi detta tillfälle men hittade ett ställe på internet så jag beställde hem den.

Det är en så kallad stor Samekniv tillverkad i byn Karasjok som är Samernas huvudstad, om någon undrar.

Bladet på den är ca 30cm långt och ca 5 cm på det bredaste stället.

Vad ska man nu med en sådan förlängare till kanske några tänker...då kan jag svara att den är väldigt bra för självförtroendet, nä skämt åsido är den väldigt bra att hugga slanor och ris med om man nu skall göra eld och /eller vindskydd, faktiskt betydligt bättre än en så kallad camping yxa då meranvändarvärdet är större, dvs den går ju faktiskt att använda som kniv också.

Kan avslöja att den även har ett namn, " Tjuron ".

Att ta sig vatten över huvudet?

Sommaren 2006 luffade vi runt i Stockholms skärgård. Det blev nog inte lika mycket vandring som våra vanliga turer utan istället en hel del ligga-och-vänta-på-båten istället. En erfarenhet var att det kan vara svårt att hitta bra tältplatser i skärgården om det är för mycket hus på ö. Men hittar man en bar tältplats är det istället underbart vackra och ofta med havsutsikt :-)

Men man bör tänka sig för, en gång så slog vi upp tältet på en stenstrand, bara för att vakna med vattenlinjen strax under tältkanten - just det tidvatten - den tältplatsen kan man kalla strandnära.

1:a advent.

Ja hopp! så är det 1:advent igen...

Inte mycket man kan göra åt det men det betyder att det inte är långt kvar till Julafton och än så länge inte en snöflinga i sikte!!!... (SUCK)
Förra julen var det svinkallt för att vara i våra trakter, typ -10 till -15 men fortfarande ingen snö den kom dock senare och vi hade en hyfsat vit vinter, vad jag kommer ihåg.

Bilden togs i morse under frukosten i skogen...det var en fin morgon med sol och det har man ju inte direkt haft i överflöd nu i november!!!

Att kasta eller inte kasta - det är frågan

Under söndagen ägnade sig Herr N åt en av svenska folkets två nationalintressen och då det inte var att handla,, förstår nog de flesta av er att det handlade om åka till återvinningscentralen med alla saker som vi inte längre använder. Här har jag en fundering om det inte vore enklare att åka från Ikea/Jysk/Bauhaus (och liknade ställen) direkt till återvinningscentralen - det känns liksom enklare så.

Men åter till dagens äventyr. Som bärhjälp tog jag med mig Nicke N, när han satte sig i bilen sa jag att - du får försöka stå ut med att jag har en portfölj viktiga papper vid dina fötter.
Väl framme vis återvinningscentralen sa Nicke till mig - ska jag slänga dina viktiga papper också?
Vilket jag replikerar med - gör det så slipper jag dem.
När jag sedan tittar bort mot honom ser jag portföljen med mina viktiga papper försvinna ner i en av containrarna. Väl framme till containern kan jag konstatera att portföljen ligger där två meter ner, men vi fick tag på en lång pinne och lyckades fiska upp den. Allt ordning återställd :-)

Så mina vänner kasta eller inte kasta - det är som sagt frågan. fast egentligen, vad mycket jag hade sluppit om portföljen hade kastats...

Cheesburgare på burk?

”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”

Citatet kommer från Ulf Peder Olrogs visa Konserverad gröt som han skrev i början av 40-talet. Visan handlar om de affärsmän som gjorde sig en rejäl hacka på att sälja surrogatlivsmedel av tvivelaktig kvalité.

Och ibland undrar jag om tillverkarna av friluftsmat bara skojar med mig, eller om det är på allvar som de lanserar vissa produkter. Eller vad säger ni om konserverade cheesburgare? Det var i all fal vad jag fann i en av naturkompaniets butiker för ett tag sedan. Jag beklagar ett bilden inte är av bästa kvalité men den är tagen i all hast meden mobilkamera utan blixt.

Efter att funderat vidare på detta har jag efter moget övervägande kommit fram till att den nog ändå var på allvar som man försökte sälja denna produkt…

Ny tider, nya seder, kom och köp konserverad burgare…

Sur Järven

När vi är ute och vandrar har Järven följt med ett par gånger, då han är gammal hundgårdshund, tycker han inte om att sova i tält med oss lika mycket som att vara med och vandra med oss.

Han brukar ha bäddat åt sig på ett bra ställe i närheten av tältet och bli sur när man drar upp honom och tvingar in honom i det. När det är riktigt kallt dvs när termometern sjunker en bit under nollan brukar jag även tvinga på honom en röd pyjamas...... gissa om han är sur då =) men han har ju faktiskt bott inomhus de sista tre åren

På bilden nedan är han ganska nyligen intvingad i tältet där han bara laggt sig ner, det ser kanske mysigt ut men Järven är tvärsur och trött...

Tittar man på Lars Monsen verkar han alltid ha sin/sina hundar utanför tältet, men de bor säkert i hundgård året om...och det har nog ingen aning om vad en hel soffa för sig själv kan vara värd.

Luffarna - ett UFO i bloggosfären?

Jag hittade en liten länk i fältet längst upp där det stog Nästa blogg» nyfiken som jag är klickade jag givetvis. Klickade mig genom ett tjugotal olika bloggar och insåg då att Luffrana helt klart inte är en "mainstream" blogg. det verkar som om 98% av bloggers bloggar verka handla om mode, kläder, skor, accessoarer och shopping.

Vissa av bloggarna hade förvisso riktigt bra och fantasifulla namn tyckte jag. T.ex. Nina stil, Shit Pommesfrites och Elins moster men tyvärr, innehållet var ingenting för Herr Nilsson. Han blir bra yr i huvudet om man köper byxor utan oordentliga fickor - vad ska man ha fickor till som man inte kan ha saker i? Likaså är fina skor ett par rejäla vandringskängor som inte ger skavsår och vad ska man med allt småkrafs till när man kan köpa en kompass.

Intressena här i världen är uppenbarligen väldigt olika - Och i det här sammanhanget så känns det som om Luffranas blogg är ett UFO som landat mitt bland alla modemedvetna bloggare.


PS om du är en besviken läsare som ville läsa en blogg om UFO kan du gå hit istället.

Järven

Det här är Järven.

Järven är en 8 årig jämthund, som sedan 3 år tillbaks lever familjeliv med mig.

Järven är uppfostrad som jakthund och har jagat framförallt älg men då han inte var speciellt förtjust i skott fick han flytta hem till mig istället, vilket jag är väldigt glad för, han är världens trevligaste hund och delar mitt intresse för skog och mark.

Järven är väldigt snäll, ganska ointresserad av människor men hoppar nästan ur skinnet när jag kommer hem eller när något vilt kommer för nära.

Järven är väldigt förtjust i Emma och alltså Arraks ständige rival.

Runstenen i Angarns kyrka

Om man skulle gå förbi Angarns kyrka, tex om man är ute och går Roslagsleden, kommer man att kunna titta på fyra runstenar varav den ena är inmurad i kyrkan. Det är alltid lika roligt att komma komma förbi något sevärt. Jag har gått just denna sträcka av Roslagsleden tre gånger och varje gång tagit mig tid att titta på dem. Densten som är inmurad i kyrkväggen är min favorit som kan väcka många tankar att tänka. Inskriptionen på stenen lyder:

"Tägn och Götdjärv och Sunvat och Torulv de Läto resa denna sten efter Toke sin fader. Han omkom ute i Grekland. Gud hjälpe hans ande och själ."

Passa på och titta själva om ni skulle ha vägarna förbi.

Mitt dåliga samvete!!!

Detta är mitt dåliga samvete!

Ett skogstorp utan el och vatten i norra västmanland...

Jag har hur mycket som helst att göra på dett torp och på tomten som hör till, kan nästan känna hur skogen tar tillbaks det som en gång var sitt.

Ändå har jag nästan en konstant längtan dit och jag fantiserar ofta hur jag ska fixa till det när jag kommer dit och hur lungt och skönt jag ska ha det när jag väl är där.

Jag lovar att berätta mer om detta smultronställe när jag varit där, vem vet kanske till och med kan visa en och en annan bild till därifrån.

Vildsvin?

Hittade denna hög med rovor vid foderautomaterna för rådjur idag...?

Äter rådjur rovor eller är det så att även vi fått vildsvin i skogarna?
Detta vore inte så konstigt med tanke på att de finns mycke av dem både söder och norr om oss...

Är lite kluven inför detta, om det nu är så kul med vildsvin kan man fortsätta ha hunden lös nu?

Men det kan ju vara så att rovorna är till rådjur,älg och/ eller andra djur i skogen kring oss...

Vad har hänt här?

När man är ute i skog och mark...ett par mil från närmsta bebyggelse och hittar sådant här är det lätt att fantasin drar iväg...

Vad är det som hänt här...är det resterna av en stackars människa som förirrat sig in i skogen och fallit offer för något eller några illvilliga varelser?

eller kan det vara så enkelt att det är ett djur som släpat dit en bit ben av något slag... det är förmodligen så!!!

En halvmeter korv

Efter vår senaste etapp av den så kallade sverigevandringen, stannade vi till i Bollnäs för att hedra minnet av Snoddas vid statyn av honom på torget där.

Men Bollnäs höll på att rusta upp sitt centrum ( hoppas verkligen de inte har Kista som förebild).

De hade flyttat undan statyn av denne Bandy- och svensktoppslegend. Sorgligt tyckte vi, och tröstade oss med en halvmeter korv var istället.

Nästa gång vi passerar Bollnäs blir det till att stanna och leta efter Snoddas och äta en halvmeter korv... för samma pris som en vanlig kokt bör tilläggas.

Lägerplatser jag minns...

Jag tänkte fortsätta mina funderingar kring lägerplatser. För snart två år sedan skulle jag och Nicke N ha en övernattning i vindskydd natten innan nyårsafton (Först hade vi tänkt ta nyårsaftonen men kom på att vi kanske skulle tillbringa den med respektive familj istället). Vädret var underbart, klart med några minusgrader, vi hittade en sten att ha som reflektor till elden, nederdelen av ett gammalt plåtfat att elda i. Sedan hade vi med en presenning - som dock visade sig vara lite liten så vi fick använda regnkläderna att bygga sidorna med. Vi fick en dånande eld så vi kunde klä av oss en del framför den, och kunde tillaga mitt specialrecept på fläskkarré.

På morgonen då vi vaknade vi till ett stillsamt snöfall, gjorde upp eld och åt frukost. Sedan var det tyvärr bara att packa ihop och bege sig hemåt - det var bra frestande att bara ligga kvar i sovsäcken och titta på snöfallet. Det som är så fantastiskt med skogen tycker jag är att man kan höra snön falla.

Arrak

En annan av våra fyrfota vänner och frukostkompisar är Arrak. Arrak är en fyraårig finska lapphund som kom till oss för ett och ett halv år sedan som en omplacering. han lever mycket gott på sin charm och har genom den lätt att få sin vilja fram. Han har också en mycket försynt personlighet och den han dyrkar mer än något annat på jorden är Emma.

Holmsveden - is this the end?

Sist när vi skulle transportera oss till Kilafors för att vandra den senaste etappen på Sverigevandringen körde vi väg 272 istället för E4:an och passerade på vägen dit byn som ionte bara gud glömde utan förmodligen större delan av landes befolkning också - Homlsvenden. En gata några hus i mer eller mindre gott skick och en öde järnvägsstation och sedan är det slut. Tro nu inte att jag är ute efter att förtala Holmsveden - tvårt om jag rekommenderar att ni tar bilen och kör väg 272 från Ockelbo mot Bollnäs, stannar i Holmsveden och där går ur bilen och insuper lite av atmosfären - känns lite som en övergiven håla i amerikanska mellanvästern.

Tält jag minns...

Som ni kanske sett har jag och Nicke N. skaffat oss varsitt enmanstält. detta beror inte på att vi är så osams att vi inte längre kan sova i samma tält. Utan snarare på att vi vill ha ett mer flexibelt vandrande där man kan lämna varandra och vandra lite själv utan att den ena ska behöva sova med ryggsäcken som skydd. Men när Luffarna började med sina vandringar så var det med min gamla trotjänare till tält.

Ett olivgrön tremans ryggåstält inköp på Åhléns i Välling våren 1987. Innan det kom att bli luffarnas hemvist hade det mest fått tjänstgöra vid Herr och Fru Nilssons bilsemestrar (fast på den tiden var fru Nilsson ännu inte fru Nilsson).

Men jag måste faktiskt säga att detta gamla tält varit en bra följeslagare på våra första vandringar - Lätt och bra på alla sätt. Men med alla ryggåstälts stora nackdel, det gäller att kunna spänna ut det ordentligt så att det står stadigt. Så tillslut blev det övergivet till förmån för ett kupoltält, men det är en helt annan historia.

Lägret

Satt och tittade bland mina fotografier och hittade denna. Måste säga att i bland slår man sig själv med förvåning. När jag och Nicke N brukar slå läger brukar det se ut som om någon kastat in en handgranat bland våra grejer. Men på detta fotografi framträder en bild av ett läger i god ordning - kan man tänka sig.

Bilden är från en övernattning som vi gjorde för snart två år sedan. Vi hade bara tänkt smita iväg från hemmet på en kort övernattning i skogen. Det började snöa och blåsa kraftigt, planen var från början att sova i under en pressning men de fick snabbt ändras och vi böev tvugna att vandra hem, hämta ett tält och sedan gå tillbaka. När tältet väl var rest så kunde vi sova gott.

Emma

Kom på att jag skulle vilja presentera några av våra fyrfota vandringskumpaner och jag tänkte börja med Emma. Emma är ett härligt sjuårigt yrväder som är en blandning mellan rottweiler och labrador. Lika översvallande i sin kärlek till både husse som till mat. Följaktligen är hon en väldigt stor anhängare av våra frukostpromenader och ha ett väldigt bra öra för när den svarta ryggsäcken packas med termos och mackor. Finns det hårdkokta ägg med så är gulan givetvis hennes. Emma är förmodligen också väldens största knähund.

Kniven

Jag gillar att ha med mig funktionella och vackra saker ute i skogen. En sak som klar går in under benämningen vacker och funktionell är min kniv som jag beställde från nätfirman Artic shop. Ligger bra i handen, lagom långt knivblad i kolstål, drygt 10 cm och ett skaft som är gjort i masurbjörk. Det lite mörkare utseendet får man genom att tjärtona trä. jag är jättenöjd, kniven kosta en dryg femhundralapp, betydligt dyrare än en morakniv i rostfritt med plastskaft - men för mig är mervärdet så pass stort att det helt klart var värt pengarna.

Renata Chlumska

Tittade på TV igår... Under en reklam paus dök Renata Chlumska upp och gjorde reklam för Lätta smörgåsmargarin, med sin slogan " inför nästa utmaning! " Hur tänker reklamfirman här undrar jag? Jag vet att när Ola Skinnarmo förbereder sig inför en expedition äter han pizza med extra allt, för att bygga på sig rejält med fett att ta av. Kan inte tänka mig att Renata gör annorlunda inför sina expeditioner.

Om det är det som menas är jag med, så långt... men då får jag inte ihop de med deras förra slogan " när du har bestämt dig ! " Jag har ju hela tiden trott att " när du har bestämt dig " slogan avsåg att när man bestämt sig för att tappa ett par kilo... men det är alltså när man vill lägga på sig ett par :-)?!

Eftersom jag inte har någon bild på Renatas mage får ni hålla till godo med en som är expeditionsklar:-)

//Nicke

Bullens pilsnerkorv

En gammal favorit att ha med sig ut i skogen är bullens pilsnerkorv. Nu vet jag att den inte är så vikteffektiv att ha i ryggsäcken - utan att det blir många gram per kalori. Men allt handlar inte om vikt. Upplevelse är också ett viktigt incitament i friluftslivet. Så nog tycker jag att man gott kan ta med sig en konservburk av bullens me disg i ryggsäcken att äta under den första dagen. Ett bra tipps kan också vara att ta vara på spadet och använda det till pulvermoset så får man lite smak på det också. Namnet bullens pilsnerkorv kommer föresten från den matintresserade skådespelaren Erik "Bullen" Berglund som bland annat gav ut "Bullens kokbok". Så det är inte bara en smakupplevelse som följer med i ryggsäcken med Bullens, utan även en kulturupplevelse!

Coleman Falcon X2

Idag är jag glad!!!

Jag har nämligen köpt ett nytt tält.
Ett Coleman Falcon X2, det är förvisso ett tvåmanstält, jag var ute efter ett enmanstält. Men detta tält är så pass litet och jag tvivlar på att man får plats två personer idet, det är dock idealiskt för mig och min hund!!!

Det väger endast 1,4 kg perfekt.

Det som skulle kunnat vara bättre med tältet är absiden som skulle kunna bjuda på mer utrymme och framförallt tältpåsen, en traditionell påse, men det tänkte jag lösa genom att ta påsen från mitt andra tält ett tvåmans Wigwam Apache, som har en suverän tält påse.

Vad får vi till mat?

Mat är en av höjdpunkterna när man är ute och vandrar. jag brukar säga att grundregeln för bra mat att ha med sig är att man ska blanda den med varmt vatten. I och för sig så brukar jag inte vara sen att bryta mot detta och bära med mig, korv, bacon, fläskkotletter eller annan trevlig mat, men det brukar bara vara till första kvällen. Sedan är det att blanda med varmt vatten. Numera finns det massor av olika frystorkade maträtter att bära med sig som man bara häller i varmvatten och väntar lite innan man äter direkt ur påsen. Bra, men smakar det så kostar det. Finns det billigare alternativ? Jag tycker inte att man ska vara rädd för att pröva. På Lidl så hittade vi lite olika påsar med mat, tex Chicken Curryn på bilden som vi tog med oss ut och provade.

Vad är då vårt omdöme, tja den smakade helt okej. Särskilt om man gått långt och det börjar suga i magen. Men till två personer är dock påsen lite liten. Priset är långt under priserna på vandringsmat at typen real Meal osv. Det visuella intrycket kanske inte är det roligaste men det är det aldrig Det hela kostade runt en tia - helt klar prisvärt.