Lunch vid freskati

Lunch vid freskati...

Lördag morgon

Tät grönska nu i maj.

Lägerplatsen fanns i alla fall kvar

Eldstaden fungerade utan problem.

Första frukost promenaden för Aila.

Nostalgi

Det finns nog få personer som så lätt blir kan bli lika nostalgisk som jag. Det kan till exempel räcka med att jag går och handlar på Coop forum och går förbi deras kampanjhylla där de blåvita varorna åter fått hälsa på under en kort tid. för att jag med vemod börjar tänka på hur bra det var förr. Likas kan man få en lite konstig känsla av att gått in i en tidsnubbla när man står och tittar på dem.

Choklad á la IKEA

På det stora möbelvaruhuset har de mycket mellan himmel och jord. När det gäller sådant som man kan stoppa i munnen har de sedan succen med 5 kronors korven stadigt utökat sortimentet.

Senast jag var på besök i det stora huset noterade jag att de marknadsförde en rad 100 grams chokladkakor för 5 kronor. Jag har alltid gillat att testa saker och kunde inte låta bli att testa även dessa. Jag införskaffade två stycken, en mörk choklad och en nötchoklad för att ha i bilen under vintern som reservproviant ifall man skulle bli ståndens någonstans.

Men nu är det också allmänt känt att jag har en svag karaktär så den mörka chokladen överlevde inte ens resan hem. Sorgligt men sant man jag kunde i alla fall konstatera att det inte var någon smakhöjdpunkt. Nötchokladen överlevde i alla fall vinter och i går så tänkte jag att det var dags att se hur den mått av att frysförvaras i bilen ett antal månader, för att avslutningsvis ligga i en en kokhet bil.

Det första som man kan konstaterat är att den blivit något deformerad av värmen. Den såg också något vit ut på ytan, konstistensen på chokladen kändes något "spröd" och lite "grynig". Smaken var inte heller någon höjdare men det är nog inget som förvaringen i bilen skall lastas för.

Nu är det verkligen vår

Nu vet man säkert att sommaren snart är här. Två säkra tecken har nu dykt upp:

Skylten som varnar för grodor på vägen, samt att ormarna åter börjar ockupera stigarna.

Dalkarlsbacken

Solen sken och ingen frukost i magen, kanske dags att bege sig ut så att man får något i magen, jag hade även glädjen att ha sällskap av fru N. Den första delen av promenaden gick efter gamla Enköpingsvägen, kanske inte den största naturupplevelsen.

.
Men när man väl kommit fram till Dalkarlsbacken blir det lite intressantare, då an man nämligen gå lite efter de rester av gamla vägen som fortfarande finns kvar, både från 1600-talet och 1800-talet.

Så här ser vägen från 1600-talet ut idag.

Och efter ett tag så kommer man fram till denna lilla rastplats, vem kan motstå den? Det var trots allt att äta frukost som var en av anledningarna till promenaden.

Under frukosten kunde jag konstatera att rastplatsen antingen besökts av en hängiven hindu som ristat in en swastika (en urgamal symbol för lycka) eller möjligtvis en illitterat nynazsist som inte vet åt vilket håll hakarna på den nazistiska swastikan ska vara.

Arrak som tar det lugnt.

Efter rasten fortsatte promenaden.

Passerade den vägbank som 200 soldater från Dalregementet byggde 1665. Samt den stödmur som de också byggde.

Sedan fortsatte promenaden hemåt igen fast nu följde vi järnvägens gamla sträckning på Stäketsön.

Där den gamla banvaktarstugan en gång låg har några andra gynnare numera flyttat in. Efter ett kort besök hos den fortsatte vi hemåt.

Sommarens första fiske

Sommarens första fiske bjöd på fint väder men dessvärre ingen utdelning... endast en som kom undan.

3 maj 2011

Gårdagen bjöd på stora kontraster. På förmiddagen var det ett rejält snöfall, men på eftermiddagen kunde man i lugn och ro titta på blomande frukt träd.