Mc Nilsson

Har denna sommar vid två tillfällen besök Mc Donalds innan jag kört på E18 för att köra de sista 15 milen hem. Det har funkar och jag fått något i magen men vill man ha en riktigt god hamburgare föredrar jag nog ändå Mc Nilsson extra allt.

I skuggan av min bror, av Uwe Timm

Detta är nog årets i särklass ve modigaste och allvarligaste bok. boken tar avstamp i en dagbok tillhörande författarens bror, Som 1942 frivilligt tog värvning i SS-Totenkopf och stred på östfronten i ca ett halvår, Stupar och allt som blir kvar är några brev och denna anteckningsbok Dagboken i sig är ytterst sparsam, dvs mest sparsamma anteckningar, inte så konstigt med tanke på att dagboksförande var förbjudet inom SS, inget skulle kunna avslöja stämning och eller stridsmoral inom enheten.
Men boken är lika mycket försök till förståelse av en familj med ett livslångt trauma, dels förlusten av den äldste sonen och dels uppgörelsen med vad som hänt under kriget, som författarens mor uttrycker det efter kriget, - Jag kunde i alla fall ha frågat vad de var någonstans. Med detta menar hon de försvunna judiska grannarna i deras kvarter.

Detta är en oerhört viktig bok för mig, då den behandlar människors tankar och känslor i sorg och kris under och efter 2:a världskriget och en påminnelse att man som människa ( om man inte är på sin vakt ) är oerhört formbar.

Allt är inte som det en gång var...

Åren går och saker och ting förändras...

Lördag i Juli

Lördag morgon och halva semestern kvar. Jag tog i vanlig ordning med mig Aila och gick o fiska lite.
Vi fick sällskap av Herr N ungefär halvvägs sen var han tvungen att vända hemåt och skrämma upp en sjusovare.
Vi gick ut på Stäketön...
Man hittar fortfarande spår efter järnvägen.

Aila ska ha sitt.

Vilken ska jag ta?

Humpf...

Det blåste lite för mycket idag så tog vår pick och pack och gick hem efter ca 2 timmar

Ett till spår av järnvägen.

Livet Deluxe av Jens Lapidus

Mer sommar, mer böcker. Jag har tidigare läst Jens Lapidus båda andra böcker; Snabba cash och Aldrig fucka upp och gillat dem. Särskilt Aldrig fucka upp. Men nu var det alltså den senaste som jag läst, Livet deluxe boken som binder ihop huvudpersonerna från de båda andra böckerna. Och visst finns de här, personerna från de tidigare böckerna; Jorge, JW, Radovan, Thomas Andrén samt Martin Hägerström.

Jeorge har tröttnat på M-livet ( M som i muffins) och vill tillbaka till G-livet, och där slog det mig plötsligt - nu vet jag varför jag aldrig känt mig dragen till G-livet utan varit nöjd med mitt M-liv. Jag älskar ju muffins - klart att man vill leva ett M-liv, men det ville alltså inte Jorge och den önskan att ta sig tillbaka kommer att föra med sig vissa konsekvenser, JW verkar föresten inte heller vara någon muffinskille.

Boken är spännande och underhållande mot slutet får jag dock en känsla av att det är lite för mycket, utan att avslöja allt. likaså har jag svårt för Lapidus språk i boken - bara för att man är från förorten behöver man inte prata som en femåring.

Löpgravsvägen av Kari Hotakainen

Matti Virtanen kallar sig hemmafrontsman, enligt tankemönstret att han likt frontmännen som offrade sig vid den finska fronten under kriget, har offrat sig för hemmet och kvinnan. Han är den som tagit hand om allt barn och hem för att hans älskade fru har gjort karriär och förvärkligat sig själv. Men då han plötsligt blir övergiven, utan som han ser det en enda anledning, vänds allt upp och ner.
Då hans älskade fru alltid har velat ha ett eget hus bestämmer han sig för att köpa ett för att på detta sätt få tillbaks frun och barn.

Detta är minst sagt en svart komedi som spyr sin galla över både mäklaryrket och småhusägaren.
Man kan under stundom känna desperationen och den snudd på psykotiska besattheten hos huvudpersonen under historiens gång.
Boken är ganska bra och underhållande och jag gillar skarpt meningar som denna, " Jag tyckte det var solklart alltihop utan någon närmare granskning, huset var i sämre skick än hon själv med sina brustna blodkärl på halsen som en påminnelse om vitvinets roll i en stressad mäklares tillvaro."

Allt han någonsin drömt om av Anita Shreve

Sommar kan innebära mycket bilåkning och mycket bilåkning kan innebära att man hinner lyssna på en och annan ljudbok. I sommar blev det mycket av båda dessa saker. Nu senast var det Anita Shreves bok Allt han någonsin drömt om Som kom att underhålla mig under ett antal timmar fram och tillbaka genom södra Sverige.

Jag har tidigare läst två böcker av Anita Shreve; Vikten av vatten och Pilotens hustru och jag tyckte mycket om dessa båda böcker. Den här boken känns lite annorlunda och utspelar sig i början av 1900-talet. Kanske är det därför som jag till en början inte fastnar för den. Men efter några skivor ger den med sig och jag låter mig fångas av Nicholas van Tassel och dennes kärlek till Etna Bliss.

Som i alla de böcker jag läst av Anita Shreve finns det även i denna något obesvarat som huvudpersonen försöker komma underfund med och som i de övriga av Shreves böcker kommer sanningen tillslut att komma till huvudpersonen. Mitt omdöme om denna bok blev ett klart godkänt. Inte dåligt med tanke på den sega starten. Jag tror faktiskt om jag läst denna bok hemma att jag lagt ifrån mig den. Men nu satt jag i en bil och hade inte så mycket att välja på, vilket jag nu i slutändan är nöjd med.

Om grodor och blåbärspaj...

Denna dag bjöd på två överraskningar, den första var en padda som satt och myste när jag skulle flytta på några stenar. Eftersom jag är en stor djurvän avbröt jag givetvis allt arbete och lämnade honom i fred.

Den andra överraskningen som dagen bjöd på var nybakt blåbärspaj. Det är det jag alltid har sagt det lönar sig att ta tillvara bären ute i skogen.

Jag är föresten väldigt glad åt att det inte blev tvärt om - att jag hittade blåbär bland stenarna och att jag fick grodpaj....

Men var är min plånbok?

Vänta nu!!!

Där va den...!!!???
Tur att den var tom på pengar...annars kanske jag hade åkt dit för pengatvätt...Ha Ha.

Berlin 3

Dag tre, sista dagen... var vi uppe med tuppen för att bege oss till den största biten av muren som fortfarande står i Berlin, som tur var ligger den nere på Wershaur strasse.
Här följer lite klassiska mur målningar, det är dock lite tråkigt att dessa målningar är kopior av orginalmålningar på delar av muren som är riven.

Följt av lite fasad konst... varför finns inte mer sånt?


Här ifrån tog vi oss till Hauptbanhof och vilade en ond fot, tog en pilsner och köpte voltaren.
Efter detta tog vi S-Ban till Alexanderplats för att byta till Brandenburger tor för att besöka monumentet över den rysska stupade soldaten. Monumenetet är rest här på denna plats då de mellan 20:april - 7: maj 1945 stupade ca 2000 rysska soldater här. och som en påminnelse om bilka som befriade de tyska folket från nationalsocialismen... Monumenetet står på den sida Berlin som var Västberlin men fram till 1990 hade Sovjet en hedersvakt här.

Därefter begav vi oss via Alexanderplats ( och dönerkebab ) till att se Karl-Marx Alle.
Karl-Marx Alle en paradgata värd namnet.

Nu var det inte mycket tid kvar innan våra 48-timmars biljetter för Berlinslokaltrafik gick ut...
Mden vi beslöt oss för att se den där bombade kyrkan vid Kurtfurstendam...jag har glömt namnet på den, men jag tror att den heter Wilhelms någnting.
Väl där hade de bygt in hela kyrkan för att restaurera den. Suck!!!
Men här är en bild av Kurfurstendam...
Efter detta tog vi bussen till Tegel Airport där vi hamnade mitt i en tysk film inspelning av något slag... tror att killen som står och pratar med flygvärdinnorna är någonslags tysk kändis, då folk stannade och fotade honom, om någon som läser detta vet vem det är vore det kul att få veta.
Därefter var det bara att vänta in flyget till Sverige.
Efter mycket om och men kom flyget iväg... det var trångt, varmt, gråtande småbarn och pratkvarn till granne...

I blåbärsskogen

I dag var det dags att ta hem lite av årets blåbär, vem vet kanske någon snäll människa vill omsätta dem i en blåbärspaj?

Emma passade på att ta sig en lur i blåbärsriset efter att ätit en massa blåbär.

Det blev några över till oss också, det var t o m så att jag lyckades fylla hinken innan jag tröttnade.

Hmm... vissa blev visst lite märkta av förmiddagens verksamhet.

Berlin dag 2

Andra dagen i Berlin, vi åte en, för priset, ganska hyffsad fruckost på vårt annars ganska loppiga Hostel och begav oss sedan till S-Ban ( wershau strasse ) för att åka till Alexanderplats och gick därifrån till Brandenburger Tor och Bundestag.
Bundestag

Förintelsemonument, nedan.
Här ifrån strosade vi vidare mot Checkpoint Charley och helt av en händelse kom vi att gå förbi förintelsemonumentet, detta monument var värkligen värt att ta sig en extra titt på, går man in i det tillsamans med någon är det oerhört lätt att komma ifrån varandra om man inte går nästan på varandra, min tanke är att det ilustrerar på ett väldigt bra sätt hur familjer splittras och ångesten när man kommer ifrån varandra.

Ett av Berlins många konstverk

Checkpoint Charley var lite för mycket Disneyland för vår smak...

Vi betalade 18 euro för att ta oss in på de så kallade Checkpoint Charley Musset, vilket inte var så mycket att ha, kändes inte helt objektivt till historien, tex fans det en hel utsälning i detta musse tillängnat " The Ambassador of Freedom "Ronald Reagan!?
Något av det intressantaste på detta musee var toaletten.
Färdig kissat...lägg märke till den svarta pluppen till höger om toastolen.
Abrakadabra!!! en spolknapp !!!
Denna spolning tycker jag samanfattar dett Musee ganska väl.

I sann amerikansk anda, kan man böja lite på historien så att det passar... Vi hittade orginal Checkpoint ca 50 meter ifrån teater kulissen med amerikanska soldater och vaktkur.

Lite av DDR kvar på väggen, frågan är om det är orginal?

Tillbaks i Wershaustrasse efter en allt för fet och salt måltid på KFC.

Ågestaverket

Ågestaverket utanför Stockholm var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk och producerade fjärrvärme till stadsdelen Farsta. Ågestaverket togs i drift 1963 och stängdes 1974 då det inte längre ansågs kommersiellt lönsamt.

Sedan 1980 använder Stockholms bandförsvar området som övningsområde.

Reaktorn är insprängt i berget i vid ett friluftsområde i Ågesta. Reaktorn var en tryckvattenreaktor med tungt vatten som moderator. När värmebehovet i fjärrvärmenätet understeg produktionen kördes överskottsvärme ut i kyltorn placerade på berget ovanför anläggningen.

Den 1 maj 1969 inträffade ett läckage i reaktorn som stoppades manuellt från kontrollrummet. En följd av haveriet var att cirka 500 liter tungt vatten läckte ut genom otäta backventiler men vattnet kunde dock tillvaratas.

Mer information om Ågestaverket och reaktor R3 finns här.

Berlin dag 1

På luffen i Berlin, jag och grabben tog flyget från arlande till Berlin imorse... flyget gick från Arlanda 06:30, vilket betydde att vi begav oss hemmifrån vid ca 04:30 tiden... båda fyllda av resfeber lyckades varkan han eller jag sov speciellt många timmar.
Vi Landade på Berlin Tegel strax innan 08:00 och i vår iver att se berlin klev vi helt sonika ut från flygplatsen och började gå mor Alexanderplats, där vårt hostel skulle finnas " Just minutes away "!
De fanns ganska trevliga hus och tomter precis utanför Tegel Airport.

Dessa mässingsplattor satt framför portar de bott Judar som sedan mördats under under den nazistiska regimen.

Die Grosse Stern...Mäktigt...trapporna i pelarna...pust...Högt...magnefik utsikt...fast HÖGT.
Marmorn i detta monument var skadad lite överallt förvånansvärt likt splitter och skottskador...även små runda hål i de stora gjutningarna som klär marmor grunden... hur kan detta komma sig.
Eftermycket irrande och letande kring Alexanderplats och lite stress förr att det skulle bli så kallad " No Show "hoppade vi tillslut in i en Taxi och bad att bli körda till vårt Hostel som skulle ligga just minutes away... det visade sig att det var just minutes away fast med taxi...skulle tagit minst 45-60 minuter att gå!!!???

Väl där är det första vi möter en upp tejpad lapp där man kan läsa " Worst Hostel Ever "!!!

Vi inkvarterades i ett rum på nedervåningen men underbar utsikt...

Rummet... och en mystisk stank av avlopp eller mögel.

Området där vi hittade detta hostel dvs Friedrichshain var dock väldigt tilltalande.

Efter denna dag var minst ett par fötter ur luffar duon slut...hade gått från Tegel till Alexanderplats med trasiga skor, fågelvägen ca 1 mil, betydligt mer om man lägger till lite irrande hit och dit osv...
Vi införskaffade nya skor på ett av galleriorna på Alexanderplats, men att gå in skor kan iband även det vara smärtsamt.