Detta är nog årets i särklass ve modigaste och allvarligaste bok. boken tar avstamp i en dagbok tillhörande författarens bror, Som 1942 frivilligt tog värvning i SS-Totenkopf och stred på östfronten i ca ett halvår, Stupar och allt som blir kvar är några brev och denna anteckningsbok Dagboken i sig är ytterst sparsam, dvs mest sparsamma anteckningar, inte så konstigt med tanke på att dagboksförande var förbjudet inom SS, inget skulle kunna avslöja stämning och eller stridsmoral inom enheten.
Men boken är lika mycket försök till förståelse av en familj med ett livslångt trauma, dels förlusten av den äldste sonen och dels uppgörelsen med vad som hänt under kriget, som författarens mor uttrycker det efter kriget, - Jag kunde i alla fall ha frågat vad de var någonstans. Med detta menar hon de försvunna judiska grannarna i deras kvarter.
Detta är en oerhört viktig bok för mig, då den behandlar människors tankar och känslor i sorg och kris under och efter 2:a världskriget och en påminnelse att man som människa ( om man inte är på sin vakt ) är oerhört formbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar