Skurdalsbergen

Utsikten ner mot skurdalssjön.

Efter regn kommer sol, det var nästan så man väntade sig att höra dånande röster i himlen... det uteblev dock...

Storulvån

Efter mycket om och men, och en del traskande bland myggen, hamnade vi tillslut på Storulvån och gick sedan därifrån. I bakgrunden syns "Getryggen".

Blomsterstigen

Söndagen till ära valde vi att gå blomsterstigen för att komma till "vindarnas tempel". Blomsterstigen har gamla anor, ända sedan 1890 har man promenerat den sedan Doktor Ernst Westlund  började kurerera sina patienter genom att ordinera dem att gå stigen.

Uppe på toppen vid "Vindarnas tempel".

Utsikten från "Vindarnas tempel"

På vägen ner fann vi en en bit kvardröjande vinter till fyrfotingarnas stora glädje.

Arvet av Heinrich Böll

 Historien tar sin början i det då idylliska ( ockuperade Frankrike ) men förflyttar sig sedan till östfronten där tyska armen är på reträtt. Bokens huvudperson blir här vittne till hur hans vän och överordnade blir mördad av ett högre befäl. Bortsett från det regelrätta dödandet under kriget är det upp till läsaren att avgöra om det är att betrakta som mord eller inte.
Efter kriget skriver han ett brev till sin mördade väns familj i syfte att ge dom sanningen rörande vännens död och det är detta man som läsare får ta del av.
Arvet är historien och att lära av den.

Hegra fästning

På hemvägen svängde vi av E14 för att undersöka vad Hegra fästning egentligen var för något, efter att kört uppåt och uppåt kom vi tillslut till Hegra fästning. En befästning byggd 1910 till försvar mot fienden.

Och som det sig bör 1910 var kanonerna riktade österut mot Sverige, Hegra fästning var en av alla nybyggda fästningar i försvarslinjen efter gränsen till Sverige. Byggda strax efter unionsupplösningen.

Utsikten var inte att klaga på. Här hade de säkert kunnat Hejda en Svensk invasionsarme - vilken tur att Sverige valde att avstå att invadera.

Nu blev det inget krig med Sverige men Hegra bar ändå spår av strid då ett antal Norska soldater och en motståndskvinna förskansade sig där vid den Tyska invasionen våren 1940.

Mot Norge

Dagen såg ut att bjuda på ett minns sagt ostadigt väder så jag och fröken N. bestämde oss för att invadera Norge. Invasionen förlöpte till en början helt smärtfritt och vi mötte ringa motstånd, Därför bestämde vi oss att fortsätta mot Norges tredje största stad, Trondheimför att  bl.a. beskåda Nidarosdomen.

Vad det gällde själva invasionen beslöt vi att avbryta den då vi snabbt kunde konstatera att Norge förmodligen sedan länga har slut på sina oljemiljarder då de valt att lägga sina motorvägar till större del i tunnlar, jag motorvägar föresten, snarare enfiliga vägar där man för köra så fort som 90 km/h. 

För att glädja de norska invånarna kan jag i alla fall medla att jag gjort en rejäl förstärkning av den Norska statskassan i form av vägavgifter och parkeringsavgifter. Efter detta beslutade vi att fly hem till Sverige.

Fredag i Storlien

Förmiddagen gick åt till att proviantera lite, men på eftermiddagen så smet vi upp på fjället en snabbis.

Äntligen framme

72 mil senare var vi äntligen framme i Storlien

.

Mot Storlien

Så var det äntligen dags att ge sig av mot Storlien, 72 mil så det fick bli en och annan rast.

Arrak tog det lugnt i skuggan under bordet

Bortom de sju bergen av Kaj Fölster

Kaj Fölster berättar med egna erfarenheter hur hon flyttar till tyskland och upplever den tyska efterkrigstiden och dess många trauman.
Hon kommer till tyskland 1958 sätter bo och gör inte helt enkelt karriär. Hon berättar de enskilda människornas historia, deras oförmåga att tala om de trauman de varit med om och hela samhällets oförmåga att ta itu med sin blodiga historia.
Hon låter enskilda människor komma till tals på ett skrämande sätt, vilket också gör att deras fruktansvärda historier, vad det utsatt människor för och/ eller vad de själva blivit utsatta för, kommer väldigt när inpå en själv.
Det är även en historia om återuppbyggande och återförenande, både land och familjer och kvinnornas centrala roll i detta och hur befolkningen i detta snabba återuppbyggande förväntades att inte sörja eller känna utan genast vara duktiga arbetsamma och tjäna pengar.

Jag tyckte mycket om den här boken då den gav för mig en helt ny aspekt på de så kallade tyska undret.

Larvigt stor!

Rast utanför Fagersta

Trevlig rastplats med sjöutsikt, allt hade varit perfekt om de hat toapapper på toaletten, det bli så mycket enklare då.

Lunch i Skinnskatteberg

Vacker utsikt och bra väder

Lampskärm i min smak!

Kör sakta!!!

Tyskarna: de skulldtyngda mästarna av Karl-Erik Norrman

Då jag även denna sommar tog mig med son och hustru till Berlin, kom det inte att minska mitt intresse för tyskland direkt...
Denna bok beskriver tyskland och generall tysken på ett relativt lättbegripligt sätt. Den går igenom de olika tyska trauman efter andra världskriget, kalla kriget och åter förenandet.
Boken berör de mest utmärkande för tyskland och tyskarna utan några djupdykningar och frågeställningar men ger ändå en ganska bild av tyskland, diktarnas och tänkarnas land.

Vätten av Mikael Strömberg

Detta är perfekt läsning i den ensliga sommarstugan i skogen, jag sträck läste denna bok, som nästan hela historien igenom får dig att vilja fortsätta läsa.
Historien handlar om en familj som kommer iväg en för en figur från gammal folktro.
Jag tyckte mycket om detta fenomen, dvs folktro i nutid. det jag inte riktigt tyckte om var avsnittet om hur vätten blir vätten. skriver man skräck i Sverige kommer man att bli jämförd men John Ajvide Lindqvist och jag tycker inte Mikael Strömberg tecknar lika fulländade personporträtt som Ajvide Lindqvist men
 jag rekommenderar verkligen denna bok somsagt helst på ett ensligt ställe och ser fram emot han nästa roman.

Sankta Psyko av Johan Theorin

Jag gillade verkligen Johan Theorins böcker som utspelade sig på Öland och hans sätt att berätta flera historier samtidigt och lite sävligt tempo. Jag var därför ganska spänd på om denna bok skulle leva upp till mina förväntningar, men den får jag nog säga att de gjorde.
Boken som utspelar sig kring ett mentalsjukhus och ett närliggande daghem, självklart med anknytning till mentalsjukhuset.
flera spännande historier och personporträtt rullas upp och jag har flera gånger känslan av att vilja skria till bokens huvudperson -. nej nej gör inte så, lite som på en barnteater där barna lever sig in i historien.
Ska något mindre bra sägas om denna historia kan det kanske vara att slutet är lite likt slutet i en annan av hans böcker.