Vemodets timma

Då var vintern över, det var med vemod i blodet jag igår tog Järven på kanske vinterns sista skidtur, på radio sa de att tövädret var på ingång.

Det var inte särskilt kallt, knappa minusgraden, då vi skidade iväg över femman bort över fågelsjöarna och runt jägarbärget, här låg dock snön för ljup för Järven så vi fick vända och skida genom skogen där Sveskog nyligen avvärkat, man känner knappt igen sig där, hemot genom skogen vid ängen där jag lyckade stå på örona ett antal gånger, Järven drog, det var nedförsbacke och djupsnör =)

Idag är det plusgrader och regn i luften, känns inte kul att gå ut överhuvudtaget idag, blött, eländigt och smutsiga hundar...Tvi

Naturfenomen

En liknande solnedgång har jag aldrig skådat.

Se solens sista strålar sträcka sig över horizonten likt en drunknades hand, eller är det Saurons som åter vaknat och låter sitt öga söka av det frusna landet?

Polska sjukan?

Allt är eländigt, ute bjuds det på kanonväder och här sitter jag inomhus och känner mig eländig. Jag har nog helt enkelt drabbats av polska sjukan. Jag började känna mig hängig redan på onsdagen och nu har det hela utvecklats sig till en förkylning. Mycket retsamt när helgen bjuder på både rikligt med snö och kyla. Man får hoppas att det hela håller i sig till nästa helg.

Home sweet home

Så har vi återvänt till det kära fäderneslandet efter några dagar i Krakow. Några direkta vandringar var det förstås inte tal om i vanlig mening, men ett antal kilometer blev det i alla fall i gamla stan och dess parker. Vädret var vackert men slaskigt. Flygbolaget Wizz bjöd på några extra timmars väntetid både på hemvägen och dit vägen . Det verkar som om de har en tradition av att ha försenade flyg. Så en sen hemkomst följd av en tidig morgon och en läång arbetsdag har nu lett fram till en lagom mör och slagen själ som ska krypa i säng.

Jag kan flyga (jag är inte rädd)

Nu flyger luffarna sin kos

Vi tänkte ge vår kulturella sida sin dos...

Vi ämnar bese Krakov och dess omgivning

Får se om det lever upp till sin beskrivning...

Väskan är packad och minneskortet i kameran tömt

Kängorna är putsade och gud vet vad vi har glömt...

Vi kommer inte åter förrän på tisdag till er

Om nu inte tullen vår utresa avslag ger...

Recension av Finsk lapphund

En viktig del i den utrustning man behöver under en vandring är hunden (i alla fall om ni frågar mig). Därför tänkte jag till listan av utvärderad utrustning, nu även komma med en utvärdering av finsk lapphund som ute hund.

Förhandsinformationen verkar bra, det är en hund som är en "allroundhund" för utomhusbruk och som klarar att vistas ute i kalla miljöer. Vi äger ett exemplar av denna hund och just vår modell kallas Arrak. Vi har haft honom i drygt ett och ett halv år är väldigt nöjda. De fördelar som jag hitintills funnit är först och främst den otroligt charmiga framtoningen, de ser ut som en bumbibjörn med ögon som skulle komma att göra Rudolf Vallentino avundsjuk. Och det finns nog ingen människa på jorden som kan motstå att sticka till en godbit när man möts av dessa ögon.

Det är också en mycket praktisk hund att ha på lägerplatsen, går i väg en bit och lägger sig försynt för sig själv utan att göra något väsen av sig (det är klart att man ser de mörkbruna ögonen som lätt smälter ens hjärta oavsett hur kallt det är ute).

Men det finns också en brist, denna modell är tydligen framtagen för betydligt kallare klimat än vad det bjuds på i Stockholm och när det börjar bli varmt (vid typ minus sex grader) så börjar det bildas stora snöklumpar under tassarna som gör att han ideligen måste stanna och bita loss dem. Men trots denna brist så är det en alldeles förträfflig hund att ha med sig på olika vandringar.

Still going strong

Jag tror att friluftskedjan Fliesbergs sport och fritid hade sin storhetstid under 80- och 90-talet. När man numera besöker deras butik i Bro känns det mest som om man går in på en avsomnad outletbutik. Men som sagt annat var det förr. De har även en egen tillverkning av friluftsutrustning under namnet Berguven.

Berguven har försett mig med två trevliga ryggsäcker genom åren. Den första var en mindre dagssäck på 30 liter som jag köpte för snart 20 år sedan, och som allt jämnt är min favoritsäck om man ska iväg på en tur över dagen.

jag måste säkert ha använt säcken i sammanlagt 400 dagar och den är "still going strong" så att säga. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska ta mig till när det inte längre kommer att vara med mig :-)

jag har börjat titta efter en ersättare men inte riktigt hittat någon som känns som jag. Vi får väl se vad tiden för med sig. Tills dess hoppas jag att min Berguven 30 får ett långt och lyckligt liv.

Så många själar som fryser

I dag så tittade solen fram på eftermiddagen och värmde våra frusna själar. Men vissa var nog gladare än andra. Denne herre (eller om det nu är en dam?) var så pass nöjd med solen att han vägrade flytta sig från de värmande solstrålarna trots min närvaro. Ja det är nog inte kul att sova ute när det är 20 minusgrader.

Insnöad

Min högst personliga åsikt är att de flesta av oss så kallade stockholmare är allmänt insnöade i vår titta på mig, jag är mest speciell, originell och precis som alla andra mentalitet.

Men detta tar nog priset ( se bild ).

Väldigt sällan man ser sådant här i huvudstadens omnejd, dvs väldigt sällan någon eller något är bokstavligt insnöat.

Jag vill bara skrika ut, - JAG ÄLSKAR SNÖ OCH VINTER, SPECIELLT DENNA VINTER, men vad ska folk tänka om ,mig då? SUCK

Petter en trogen följeslagare.

Denna lilla kaffepanna är en av mina mest nödvändigaste saker att ha med när vi går på tur eller dylikt.. så fort det finns en bra eld bjuder den på kaffe, Te eller soppa. den rymmer ca en liter och väger inte mycket alls, förvaraden i en liten påse med dragsko då den blir rätt sotig.

Om du vill höja stämningen på din friluftsdag skaffa dig en kaffepetter så som denna att ställa i glöden...
Om det är så att man har en fallenhet för tallbarste så fungerar det också då pipen på insidan är försädd med en liten sil.

Som jag redan berättat i tidigare inlägg tvingades jag beställa min samekniv från tärnasport och Alpin...
Den gick loss på 850:- ,men om man beställde för över tusen skulle frakten vara gratis... jag bläddrade igenom deras sida och hittade en liten kaffepanna bank och fin för 199:- ... - Honom ska jag ha, utropade jag och la till den i beställningen. Nu var jag uppe i 1050 bagis som morbror Gösta hade sagt... och frakten skulle gå loss på 150:- Jag fick alltså denna underbara tingest för i runda slängar si så där en femtiolapp...HAHAHA Lapp ... från en Samebutik... HOST....kanske lite långsökt...

Mink holmen

Jag berättade tidigare om mink holmen och nämnde då att det var det namn som vi kallade ön. Vad jag glömde var att berätta om anledningen till att vi kallade denna lilla eländiga landbit som tittar upp ur vattnet för mink holmen. När vi som bäst satt och åt så såg vi en liten mink som kikade upp ur ett hål i isen och tittade på oss. Trots att via hade tre hundar med oss så verkade den inte särskilt rädd.

Kom man allt för nära valde den dock att gå ner till sig ett slag men när man gick därifrån så var den snart uppe igen för att titta vad vi höll på med. ett verkligt smidigt och vackert djur att titta på, absolut inget att göra päls av.

Härunder följer några bilder på dagens underhållare

Söndagens "second breakfast"

I går var det ett strålande väder och planerna på att stiga upp tidigt i ottan för att ta tillvara så mycket av denna dag och äta frukost i gryningen var storstilade. Detta hjälpte dock inte långt när både jag och Nicke N var trötta och sov alldeles för länge. Men ska den som ger sig, som de två hobbitar vi är beslutade vi oss istället att det det var dags för den allt för ofta bortglömda måltiden "second breakfast".

Denna gång begav vi oss också ut på okända isar och och gick ut på det okända hav (okej vik då) som ligger utanför Kallhälls nya skrytområde Bolinder strand. Till en början var det blött, mycket blött då vattnet trängt upp ca en decimerat ovanpå isen och gjorde att det under den puder vita snön fanns ett rejält lager snöslask. Men väl ute så blev det bättre. Vi styrde stegen mot en lite ö som av oss fick namnet Mink holmen efter en en viss mink som bodde där. När jag tittade på kartan så kallades den visst pilskär men det lät inte så roligt så jag tror att vi behåller namnet Mink holmen istället.

Hur som helst väl framme så hade vi snart en flammande eld och en underbar naturupplevelse. Det enda som inte var bra att dagens började ta slut och vi var tvungna att återvända hem.

Doggybag

I går skulle vi återigen bege oss ut på en tur över isarna (vad är helgerna annars till för). Men tyvärr så var det dåligt väder, temperaturen hade stigit åtskilliga grader och började nu närma sig nollgradigt, illa, illa. Snön Klibbade och Wilma (Nickes pudel-malteser-terrier) såg snart ut som snöboll.

Nu var goda råd dyra hur skulle vi göra, var vi tvungna att gå hem med henne eller kunde vi finna någon utväg, klar att vi fann en lösning. Det fick bli vår alldeles egen version av en doggybag. Vi pockade på oss så mycket som möjligt av det som fanns i ryggsäcken och stoppade helt sonika ner stackars Wilma.

Sedan var det bara att bege sig iväg igen. Lite missnöjt såg hon först ut men med tanke på hur lite hon ändå protesterade så kanske hon såg fördelarna med att färdas på detta sätt.

Läs tipps !!!

Nicke N har läst en bok... detta hör i och för sig inte till ovanligheterna.

Boken jag läst heter Plattform och är skriven av Michel Houellebcq. Boken gjorde ett avtryck i mig, det vill säga den finns i tankarna efter jag läst klart den, jag brukar mäta böcker så, ju längre de finns kvar i tankarna ju starkare intryck desto bättre bok och den här boken har jag burit med mig ett tag det är nästan så att jag inte vill börja på en ny bok för då kanske denna bleknar bort fortare, man vill liksom hålla kvar känslan.

Romanen är mer eller mindre en kärlekshistoria men ger också en intressant aspekt på sexturismen

Handlingen är kort... huvudpersonen Michel en apatisk medelålders man träffar något yngre affärskvinna aktiv i resebranshen, tillsammans skapar det en ny sorts konceptresor där köttets lust och själens obotliga ensamhet står i fokus.

Äh, finns inte så mycket att säga mer än läs den!