Draculahunden

Emma är inte bara en trogen följeslagare på mina promenader. Hon är också en ogenerad tiggerska. Dock har hon den egenheten att när hon skall ställa in sig och tigga till sig en matbit så ler hon. Man möts helt enkelt av ett grinande tandgarnityr som skulle få de flesta att sätta sig i säkerhet i närmaste träd. Detta är dock helt onödigt, det finns inget att frukta, utom att man möjligen riskerar att drunkna i dregel om man håller något ätbart i handen.

Detta i kontrast till den försynte Arrak som brukar ligga några meter bort och diskret studera allt som händer och vem som äter vad. Ser alltid lika glatt överraskad ut då han får smaka en bit. Dock finns det ibland saker som kan locka hans nyfikenhet så han blir tvungen att undersöka vad som händer - tex. att man har en kamera framför ansiktet.

I fädrens spår (för framtids segrar?)

Vaknade som vanligt tidigt och kunde konstatera att det verkade vara en vacker vinterdag som gjord för lite uteliv. Årets vinter har verkligen bjudit på ett antal vackra vinterdagar, man får bara tacka och bocka. Då Nicke N hade den dåliga smaken att jobba en sådan här vacker dag beslutade jag mig för att göra ett försök med den degenererade datagenerationen som låg och sov i ett rum där hemma.

Efter några försök fick jag kontakt med unge Herr Nilsson och lyckades få ur honom ett jakande svar på att han ville följa med på en frukostpromenad. En timme senare kunde vi bege oss ut i den vintervita skogen för att söka oss ett trevlig frukostplats. Med oss som matsällskap hade vi Arrak (som försynt sitter och betraktar oss på avstånd) och Emma (som lika obemärkt som en tsunami påminner oss om sin närvaro så vi inte ska glömma bort henne).

Nu är vi alla säker återbördade till hemmet och den yngre generationen har återigen placerat sig vid datorn.

Måste vägen till Curacao gynga så? (Kapten ursäkta jag sjynga så)

I torsdags styrde Herr Nilsson mot den närbelägna metropolen Sollentuna. Anledningen till detta besök var att jag behövde införskaffa ett pass då jag och Nicke N skall bege oss till Polen och besöka Auschwitz. Ibland räcker det inte med att vandra runt i Sverige för att vidga sina vyer och man måste bege sig utomlands.

Nåväl till Sollentuna var det, jag måste erkänna att trots att det är vår grannkommun så var det ett antal år sedan jag var där. Men det måste vara fattigt i kommunen (förmodligen lika fattigt som i Järfälla) för de hade helt och hållit sparart in på snöskottningen och man var tvungen att ratta runt bilen i decimeter djup snömodd.

Eller så var det det vulgära skrytbygget som tömt hela den kommunala kassakistan på pengar. jag vill minnas torget i Sollentuna som ett mysigt litet torg med lite av en småstadskänsla. Den var som helt bortblåst nu och i stället låg det en strandad finlandsfärga där.

Tydligen hade de byggt ut sitt inomhuscentrum. Väl inkommen i detta köpmecka så förstärktes känslan av finlandsfärga ytterligare - ädelträ och palmer - och inte blev det bättre av att man blev tvungen att titta på en hel rad som stod på ett löpband och drog i två pinnar. Jag tror att de hade fått en betydligt bättre träning av att kliva omkring i snömodden ute.

Hur gick det med passet då? Jo då det löste sig. De enda var när passexpediten (eller vad nu denna yrkesgrupp kan tänkas heta) frågade om det var något jag ville ändra på. Klart att det är. Jag tyckte att jag såg lite plufsig ut i ansiktet på bilden och undrade om man kunde dra ut den lite. det kunde man tydligen inte - så mycket för den servicen.

Men kära vänner, vill ni åka finlandsfärga utan att riskera att bli sjösjuka så rekommenderar jag Sollentuna centrum.

Päls och päls

Om man som Järven eller Arrak inte är utrustad med en varm härlig päls men för den skull inte vill avstå att följa med ut och käka macka trotts att det är -7grader. Om Husse dessutom har lagt hundoverallen på ett väldigt säkert ställe, då får Husse improvisera och ta det som finns att värma lill hunden under fika rasten... två så kallade kragmössor fungerar ganska bra det med .

Second breakfast

Sovmorgon i morse... klev ur sängen vid 07:30 och tog med mig Järven på en liten morgonpromenad att köpa bröd och kakor till frukost, strålande solken och kalt...Perfekt.

Fram mot förmiddagen ringde herr Nilsson och undrade om jag eventuellt kände för en second breakfast...

Sagt och gjort tog vi med våra fyrbenta vänner till Apelsinberget och fikade.

Apelsinberget är en klippa på stäketön vi går till på vintrarna då det är ganska svårt att ta sig dit på när det inte ligger is på sjön, namnet kommer sig av att vi suttit och kastat appelsinskal där för att sedan upptäcka att de låg kvar när vi var där några veckor efteråt...Det som göms i snö!!!

Gräskö

Nu när det är vinter och kallt kan man inte låta bli att tänka på sommaren...

Kom då att tänka på när vi båtgluffade i skägården och kom till the twilight zone... I detta fall representerat av ön Gräskö. Hela ön gav intryck av lida av lyckliga-sommarstugeområdet- komplex. Men en sak skall de ha beröm för, det förträffliga lilla biblioteket vid bryggan. det räddade livet på oss när vi blev strandsatta på ön ett antal timmar.

...han är är förkyld och bara hostar och nyser.

Jag säger då det...

Här går man som en lydig medborgare och vaccinerar sig mot svininfluensan och vad händer då? Jo man åker på en helt vanlig bondförkylning som gör att man känner sig som ett sämre lik. Man tackar och bugar.

Nu vill jag ha medicin, medicin med det samma - jag vill bli bra...

Second breakfast

Det kände som om huvudet var fyllt med bomull, enda för mig kända botemedlet torde vara en rejäl promenad ute så jag ringde Nicke N som ändå inte hade något vettigt för sig och föreslog att vi skulle gå ut på en promenad över isen och passa på och äta "second breakfast".

Dagen bjöd på ett molnigt väder och temperaturen börjar att allt för mycket närma sig nollgrader. Vi får hoppas att det snart blir kallar igen.

Hjärndöd

Äntligen hemkommen, fyra timmar tenta kan blåsa ur huvudet på vem som helst. Nackdelen med det underbara vintervädret har varit att bokläsandet kommit på skam. Nåväl ings sura miner för det det som händer, händer det kan ingen ändra på.

Det enda som verkligen oroar mig i bland är kunskapssynen vid svenska universitet. Är det verkligen kunskap att kunna återge så mycket som möjligt från litteraturen ur minnet? Jag trodde att det var att utifrån sina kunskaper analysera, se samband och dra slutsatser som var kunskap.

Slutligen har jag bara en sak kvar att säga innan jag ska låta min hjärna vila - vad var det för fel med att fråga om Zarathustra?

Till Trollhättan

Efter noggrant övervägande har Luffarna beslutat sig för att inte köpa Saab.

Anledningen är att vi inte anser oss ha den tid som kommer att krävas att driva detta företag, plus att beloppet 2,2 miljarder inte fick lånas ( inte ens hos SMS:a Låna ).

Vi sällar oss nu till de som stillasittande ser på när skeppet SAAB sjunker, frid över minnet

Publicerar med symboliskt innehåll dvs det lilla ljuset av hopp för Trollhättan som snart även det är borta.

Ett nytt begrepp - Lunchpromenaden

Jag tillbringade lördagens förmiddag med att läsa om de nordiska gudarna, sent skall syndaren vakna och det är snart tenta så... Ja ni vet. Men strax efter halv elva avbröts det hela av att telefonen ringde och Nicke N föreslog att vi skulle ta tillvara dagens ljus och ge oss ut med hundarna och gå över isen med en medtagen fika i ryggsäcken. Det var väl lite sent på dagen att kalla detta en frukostpromenad - men vi var inte sena att uppfinna begreppet lunchpromenad.

Sagt som gjort, ryggsäcken packandes och vi begav oss ut på isen. Efter någon timme kunde vi avnjuta matsäcken i ett härligt solsken. Ett mycket bra avbrott i studierna men återupptagande av dessa blev det dock inte...

Inside the box

För ungefär ett år sedan på svergievandringen kände vi att regnet var på väg, det var mulet och ruggigt, både jag och Herr Nilsson gick och ojade oss över hur det skulle bli nu när vårt tält skulle bli dyngsurt i regnet och allt annat som skulle bli vått och obehagligt...

Då ramlade vi över detta lilla vindskydd och efter lite varm mat i magen fick vi denna brillianta ide...ingen risk att tältet och resten av vår utrustning skulle utsättas för det kommande regnet... man kan säga att vi tänkte outside the box, för att se att tältet kunde ställas inside the box...

kan tillägga att regent aldrig kom, och dagen därpå bjöd på strålande vårsol!

När vintern breder sina skrudar (likt dödens lakan över stelnad jord...)

Det är inte bara till huvudet som jag haft glädjen att plocka fram värm,ande plagg som fått ligga och vänta i garderoben på att det ska bli lite kallare. Även händerna har fått bli ombonade och varma.

Har ett antal år haft ett par mysiga handskar liggandes och vänta på mig med den uppmuntrande texten -30 på dem. Det är faktiskt så pass länge sedan jag köpte dem att jag inte längre kommer ihåg var, men hur som helst, när nu termometern smög ner på under 30 minusgrader fick de glädjen att komma fram och värma mina händer. Och de gjorde de riktigt bra, inuti är de sydd så att som en fingervante. jag var lite tveksam till detta då man inte kan röra fingrarna tillsammans inuti handsken, men det funkar bra ändå. Handen är varm och handsken fungerar bra, greppet känns okej. Det är naturligtvis inte tal om något "små pillande" med dessa på händerna men det är det aldrig när man har vinterhandskar på händerna.

Mindvinternattens köld är hård (stjärnorna gnistra och glimma)

Nu när det varit kallt, i förrgår kväll ner mot 23 minusgrader som bet en i näsan, har det varit dags att plocka fram de riktigt varma tillbehören för ens veka kropp.
En av de plagg som plockades fram var min skinnmössa som jag köpte förrförra året men som det inte blivit använt då det inte varit klimat för den. Och jag måste säga att det fyllde sin funktion med beröm godkänt.

Den är fodrad med kaninpäls på insidan och supervarm, faktiskt så varm att jag mot slutet av promenaden var5 tvungen att ta av den ett tag för att inte få värmeslag. När man knäpper öronlapparna under hakan så blir man också varm om både hakan och nedre delen av ansiktet. Mina enda två frågetecken är dels knäppningen till öronlapparna som är gjord i plast. Min erfarenhet är att plast blir skört i kyla - jag hade hellre tagit tryckknappar. Dels att det finns påsydda detaljer på öronlapparna som ska ge sken av att kunna öppnas för att man ska få hål att höra med vid öronen, men som sagt är de bara påsydda för utseendets skull. Och äer det något jag ogillar så är det saker som finns bara för syns skull men som är utan funktion.

Men i övrigt en mycket bra vintermössa som jag måste få komma ut mer i riktigt kallt vinterklimat levererad från hovleverantören ITAB.

Kung Louie i vinterskogen

Jag har under de senaste veckan veckorna sett med bekymmer på den kommande generationen som sovit till tolv på dagen för att sedan tillbringa återstoden av dagen och en bra bit av natten till sitta framför datorn och spela eller bara prata över skype. De enda gångerna som det gjorts ett avbrott i denna verksamhet är då man rustat sig för en expedition att bege sig till närmaste affär för att inhandla läsk och godis.

Jag tänkte att jag skulle ta och motverka detta genom att väcka unga herrn vid tio tiden och ta med honom på en frukostpromenad. Sagt som gjort, i morse fick jag sakta men säkert liv i liket och vi begav oss ut i skogen för att äta frukost. Dagen bjöd oss på 18 minusgrader och kylan bet i skinnet och vi hade naturligtvis med oss två trogna följeslagare i Emma och Arrak, Som mer bekymrade sig för om de skulle få smaka på smörgåsarna eller inte, än att det var kallt.

När vi väl satt oss ner för att äta passade jag på att förevisa konsten att göra upp eld. För ni vet väl vad kung Louie, i djungelboken, sa?

Jag är kung över alla här
under trädens gröna höjd
jag har nått opp till högsta topp
men ännu är jag ej nöjd
jag vill ju bli en man, en människa
och kunna allt ni kan
jag vill ej längre apa mig
jag bara va en man
/.../
Försök inte lura mig gosse
jag inga konster tål
att känna till hur eld blir till
det är mina drömmars mål
din hemlighet vill jag veta
säg hur det går till
för då blir jag visst
en man till sist
och det är vad jag vill

och vist fick vi eld tillslut, så vi får nog fortsätta att räkna oss till människosläktet ett tag till...

Oh, oobee doo
jag vill ju va som du-u-u
jag vill se ut som du, gå som du, du-u-u
det vill jag nu-u-u
ett djur som ja-a-ag
det lär sig bra, bli en människa-a-a

Det är lätt för dig att säga!!!

Tänkte att det kaske finns en del läsare av denna ytterst intressanta blogg som undrar hur de nu ser ut på stäket ön där vi campade natten till nyår.
Jag publiserar därför denna bild på vår tält plats, som ni ser är norra udden av stäketön till största delen beväxt av hassel,ek och andra förvridna lövträd, detta gör denna plats aningen kuslig.

En annan lite rolig sak jag har att berätta är att min fru berättat för sin kompis om vårat lilla camping tradition, denne kompis berättade sedan detta vidare till sin far som bor någonstans i Jämtlands skogar och/eller berg, Han kommenterade detta så här. - Vad gör det där nere? varför flyttar det inte hit upp och lämnar plats åt de som vill flytta dit ner?! Detta kommenteras nog bäst med en längtans SUCK!!!

Fiskars minsting

Sedan två år tillbaka brukar jag ha den minsta av Fiskars olika yxor me dmig ut i skogen. Den är en relativt lått och smidig yxa (väger 550 gram) som ändå har den rätta tyngden i huggen. Bladet har någon slags teflonbeläggning som jag antar skall minska friktionen mot träet när man hugger, det gör också att det inte fastnar lika mycket kladd på yxan av kåda o.dy.


Det oranga avslutet på skaftet antar jag är till för att göra yxan mer lätthittad i en mörk skog, det funkar men jag skulle helst se att de gjorde hela skaftet neongult så blev det nog ännu enklare. Till yxan hör även ett bärhölster så att man kan fästa yxan i bältet vilket är en väldigt bra. Dock är det svart och om man lägger det på marken i en mörk skog har man att göra ett tag. Ett tipps här vore neongult istället för svart.


yxskaftet är ganska kort vilket gör yxan lättpackad, men det märks också när man ska hugga - man blir lätt trött i underarmen och det är detta som är min största invändning mot yxan som i övrigt är mycket bra.