Måste vägen till Curacao gynga så? (Kapten ursäkta jag sjynga så)

I torsdags styrde Herr Nilsson mot den närbelägna metropolen Sollentuna. Anledningen till detta besök var att jag behövde införskaffa ett pass då jag och Nicke N skall bege oss till Polen och besöka Auschwitz. Ibland räcker det inte med att vandra runt i Sverige för att vidga sina vyer och man måste bege sig utomlands.

Nåväl till Sollentuna var det, jag måste erkänna att trots att det är vår grannkommun så var det ett antal år sedan jag var där. Men det måste vara fattigt i kommunen (förmodligen lika fattigt som i Järfälla) för de hade helt och hållit sparart in på snöskottningen och man var tvungen att ratta runt bilen i decimeter djup snömodd.

Eller så var det det vulgära skrytbygget som tömt hela den kommunala kassakistan på pengar. jag vill minnas torget i Sollentuna som ett mysigt litet torg med lite av en småstadskänsla. Den var som helt bortblåst nu och i stället låg det en strandad finlandsfärga där.

Tydligen hade de byggt ut sitt inomhuscentrum. Väl inkommen i detta köpmecka så förstärktes känslan av finlandsfärga ytterligare - ädelträ och palmer - och inte blev det bättre av att man blev tvungen att titta på en hel rad som stod på ett löpband och drog i två pinnar. Jag tror att de hade fått en betydligt bättre träning av att kliva omkring i snömodden ute.

Hur gick det med passet då? Jo då det löste sig. De enda var när passexpediten (eller vad nu denna yrkesgrupp kan tänkas heta) frågade om det var något jag ville ändra på. Klart att det är. Jag tyckte att jag såg lite plufsig ut i ansiktet på bilden och undrade om man kunde dra ut den lite. det kunde man tydligen inte - så mycket för den servicen.

Men kära vänner, vill ni åka finlandsfärga utan att riskera att bli sjösjuka så rekommenderar jag Sollentuna centrum.