Efter några försök fick jag kontakt med unge Herr Nilsson och lyckades få ur honom ett jakande svar på att han ville följa med på en frukostpromenad. En timme senare kunde vi bege oss ut i den vintervita skogen för att söka oss ett trevlig frukostplats. Med oss som matsällskap hade vi Arrak (som försynt sitter och betraktar oss på avstånd) och Emma (som lika obemärkt som en tsunami påminner oss om sin närvaro så vi inte ska glömma bort henne).
Nu är vi alla säker återbördade till hemmet och den yngre generationen har återigen placerat sig vid datorn.
Men historien är inte slut än. Nej då jag lovar här kommer fortsättningen ocensurerad:
SvaraRaderaEfter att vi hade begivit och hem och jag (Herr Nilsson JR) Hade slagit sig ner framför sin dator med neon-fläktar och ljus så började plötsligt det ljuda Eva Eastwood i mitt hus... Jag vart genas förbryllad över denna häxa som tror att hon gör "nya" rocka billy låtar på 2000-talet i en 60-tals studio... Jag behgav mig ut i hallen på jakten om detta billiga kopia till musik... Det tog inte lång tid innan jag stack in nosen i Herr Nilssons rum där han satt i långkalsonger och T-tröja framför datorn och lyssnade på musik... Och med de så vill jag komma att han har suttit där framför datorn sen dess och ropat "Stör mig inte, jag arbetar!" när han egentligen skickar sin crackade pirat brev till sina clan medlemmar... Jajemen, SAD BUT TRUE... Herr Nilsson spelar dator i en seriös klan, han har t.om. bestämda tränings-tider varje söndag och tisdag... Då de lirar Dod, L4d2 och allt möjligt... Så inte bara den unga genarationen... Inte bara den unga... Ja ni vet ju resten ;)
//Herr Nilsson JR