söndag 31 januari 2010

Draculahunden


Emma är inte bara en trogen följeslagare på mina promenader. Hon är också en ogenerad tiggerska. Dock har hon den egenheten att när hon skall ställa in sig och tigga till sig en matbit så ler hon. Man möts helt enkelt av ett grinande tandgarnityr som skulle få de flesta att sätta sig i säkerhet i närmaste träd. Detta är dock helt onödigt, det finns inget att frukta, utom att man möjligen riskerar att drunkna i dregel om man håller något ätbart i handen.

Detta i kontrast till den försynte Arrak som brukar ligga några meter bort och diskret studera allt som händer och vem som äter vad. Ser alltid lika glatt överraskad ut då han får smaka en bit. Dock finns det ibland saker som kan locka hans nyfikenhet så han blir tvungen att undersöka vad som händer - tex. att man har en kamera framför ansiktet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar