Umeå by night

I helgen kommer det inte att bli så mycket bevänt med frukostpromenaderna. Tillbringar helgen i Umeå men inte ute i skogen utan i en mörklagd lokal med en massa datorer. Dags får årets stora inomhus begivenhet.

Påsbajs.

Här där jag bor ställer omgivningen stora krav på att man ska ta upp efter sin hund och jag kan väll vara med på att man ibland ska ta upp efter hunden, dvs det får inte gå till absurdum.
Att man tar upp vid lekplatesr osv är ju självskrivet men i diken och andra ställen där det inte sätts en människofot, ser jag ingen anleding till att ta upp bajset lägga det i en plastpåse och bära den till en papperskorj som någon sedan kommer med bil och tömmer. NEj det absolut mest miljövänliga måste ju vara att låta naturen ta hand om bajset.
Det är faktiskt ofta här i krokarna dvs Stockholm man ser en påse med bajs ligga och skräpa för sig själv i skogen...Då tycker i alla fall jag att bajset kunde få ligga kvar där det låg från början.

Kronans droghandel

I bland känns det som om jag måste ha fyllt 80 år, och då menar jag inte i kroppen utan mer mentalt. Jag kan inte låta bli att komma på mig själv att allt oftare sucka och tycka att allt var bättre förr. Ta t.ex. det senaste påhittet från vår kära statsmakt. De har tydligen sålt ut en massa butiker i mitt Apoteksbolag. Förstår för det första inte hur de kan göra så utan att ringa och fråga mig.

Men nu har de tydligen gjort det helt på eget bevåg. Men det känns inte bra, det känns inte helt seriöst att gå en i nåfot som mest framstår som vilken hälsokostaffär som helst och bli betjänad av en kille i en snabbköpskassa som förmodligen rakar sig på morgonen genom att dra en frottéhandduk på hakan. Som grädde på moset heter apoteket numera kronans droghandel!

Christine

Nu är det i och för sig inte en 1958 års Plymot Fury som jag är lycklig (?) ägare till utan en 2006 års Volvo V50. Men det kan ha sina likheter. Det hela började med att den i bland inte gick att låsa den med centrallåset, nästa tecken på att onda makter hade besatt bilen kom i och med att larmet började gå, titt som tätt. likaså hade jag en märklig upplevelse där alla instrument slutade och fungera, bilen gick att köra men t.ex. visade hastighetsmätaren på noll. Naturligtvis var bilen helt återställd nästa gång jag skulle köra den och låtsades som ingenting.

Helt ohållbart blev det när den började tuta mitt i natten och vägrade sluta, batterkablarna lyftes av och bilen kördes (tutandes) till farbror bildoktorn för behandling. Detta resulterade i tjugoåtta felkoder, ett antal uppdateringar av mjukvaran samt en ny larmdetektor inne i bilen och allt var åter bra. Nåja nästan temperaturmätaren visar fortfarande fel yttertemperatur ibland. Men man får vara glad för det lilla - tack för det Volvo.

Bokprojket

Jag har tidigare nämnt mitt, för idag nystartade bokprojekt, tänkte jag skulle förklara detta lite mer ingående.
Iden föddes på världsbokdagen som var den 23:e april, då jag lyssnade på en krönika av Kjell Albin Abrehamson han tyckte att man just på denna dag skulle försöka att välja bort deckarna från de egna landet till förmån för en utländsk roman. Det lät kul tyckte jag och sagt och gjort vad mitt projekt startat. I Stora drag går det ut på att jag ska försöka läsa en författare från varje land i världen.
Detta projekt kan tyckas väldigt stort och svårt att få färdigt men ambitionen är inte att stressa jag har ju hela livet på mig.
Jag kommer däremot att behöva hjälp på vägen med författare och tips på böcker, så de tas tacksamt emot.

Krönika i Sten - Ismael Kadare

Jag har just avslutat boken Krönika i sten av den albanske författaren Ismail Kadare, då jag nyss inlett ett litet bokprjoket för mig själv, dvs jag skall försöka läsa minst en författare från varje land i världen, detta kanske låter väldigt omfattande, men jag har faktiskt resten av livet på mig.

Krönika i sten då, hur var den? Det är en underbar bok om en pojken uppväxt i en liten stad i Albanien under 2:a världskriget, den handlar egentligen inte om något mer än om staden i sig sedd utifrån en liten pojkes ögon. Hur de italienska och grekiska arméerna avlöser varandra, hur engelsmännen bombar staden från luften, hur partisanerna driver ut italienarna. det är inte förr än de blonda tyskarana dyker upp som undergången närmar sig och man tar kriget på allvar och flyr annars är kriget något som hela tiden angått någon annan. Det är med ett visst vemod man vänder det sista bladet i denna bok, den gör ett avtryck jag kommer att bära med mig den ganska länge.

Tänkte jag skulle ge ett litet smakprov ur boken som jag själv fann riktigt underhållande.

Kommer du ihåg Enver, Hoxas son?
- Han som reste till frankeras land för att studera? Javisst, kommer jag ihåg honom.
- Jag också sa mor Pino.
- Jaha det sägs att det är han som leder striderna nu. Och det är han som hittat på det där nya kriget jag talade om nyss.
-Jag har svårt att tro det, sade farmor. De var en så väluppfostrad pojke.

Avverkning pågår!

Som ni redan säkert läst så pågår det avvärkninga av skog där vi bor. Skogsälskapet som är de som äger skogen här har satt upp information lite här och där i och utanför skogen. Frågan är bara vad som menas med 60 meters säkerhetsavstånd? är det maskinerna som inte får komma närmare mig än 60 meter eller är det jag som helt plötsligt inte får gå fritt i skogen, inte för att jag skulle ta risken att uppehålla mig närmre än 60 meter från en skogsmaskin i arbete.

För då kan de gå som med denna myrstack som råkade befinna sig närmre en 60 cm från den arbetande skogsmaskinen.

En skänk i från ovan?

Helt plötsligt så förmörkades hemlen och ner föll det ett jättelikt byggnadskomplex. det visade sig vara affärskedjan K-rauta som hemsökt hembyggen med ett av sina jättevaruhus. Och som seden bjuder så var vi på besök hos denna nya granne som med öppen famn lovade frälsning och evigt liv i shoppingens Mecka. Utan på var det stort och inuti var det ännu större (vete fan hur det går till). Nåväl inte ens jag gick säker utan även vi var tvugna att göra vårt offer till den stora shoppingguden.

Det som slår mig är vem är det som skall handla i alla dessa nya jättelika varuhus? För det kan nog inte vara så att vi under de senaste 20 åren har fyrdubblat vår befolkning och det är därför som de byggs - för att svara upp mot en befolkningsökning. Snarare måste det väl vara så att det är vi som bor här som förväntas handla mer.

Shoppinggudens offer

Ta ledigt i dag...

Skulle egentligen ha behövt jobba hemma i dag och jag gjorde ett försök på förmiddagen men det funkade inte riktigt. Det blev inte helt bra helt enkelt så jag bestämde mig för att ge mig ut i solen och skogen med hundarna istället. Jag får väl jobba desto hårdare senare istället.

Räddaren i nöden

En liten sak som jag alltid försöker ha med mig när jag ute i skogen är en karbinhake, de kan användas till en mängd ilika saker, som till exempel att haka fast något utanpå ryggsäcken. Men framför allt tycker jag att det är ett mycket användbart redskap när man ska binda fast hundar vid ett träd. Enklare och smidigare kan det knappt bli och man.

Dagens foton

Jag kommer sällan ihåg att ha med mig kamera, men det som är bra är att det sedan många år finns en kamera i mobilen så lite fotograferat blir det. dagens mästerverk eller vad man nu ska kall dem kommer från det tidigare så omtalade kalhygget som jag gick över i eftermiddags för att se om man kan hitta det som får komma att bli den nya stigen.

Vem har ätit frukost här?

Av och till när man rör sig i skog och mark så kan man hitta spår efter efter diverse måltider. Det är kanske inte så roligt men ibland så kan det vara riktigt kul att hitta resterna efter någons måltid. I alla fall om det t.ex. är resterna efter en ekorrens hasselnötsmåltid. Särskilt kul var det med en inkilade nöten som satt i ekens bark.

Rester och skrot

Nu när snön är borta och det mesta av allt vatten runnit undan är det lättare att ta sig fram i snår skogen. Det är skönt att gå i den stiglösa skogen här i stockholmstrakten då man för det mesta slipper träffa någon annan människa, dock kan mitt i den som jag skrev stiglösa delen av skogen springa på andra spår av människor och undra hur kom den dit, till exempel en cykelkärra varför ligger den här?

Det skrivs endel om att vintern gått hårt åt rådjurstammen, ser fortfarande rå djur här i trakterna, men jag undrar om inte detta är ett spår av ett rådjur som dragit sin sita suck.

På sopbergets topp

Att vi lever i en tid då sopbergen bara växer och växer är väl inget som undgått någon. Men här hemma nådde vi så att säga toppen (eller botten?) när det gäller vårt egna lokala sopberg - pappersinsamlingen som under några veckor kom att kompletteras med diverse kartonger och andra förpackningar.

Urskogens lugn och skönhet

Det finns mycket skog i Sverige, men det som slår en när man vandrar omkring i skogen är att det är brukad skog. De flesta av våra Svenska skogar är inte annat än jätteliga timmeråkrar. Det är sällan man har glädjen att få vandra i riktigt gammal och orörd skog. Men ibland får man uppleva den glädjen. jag tror att det är just denna miljö med en omgivning av ek och hassel där träden fått åldras och då som gör att jag tycker att det är mysigt i spökskogen (eller strömängsudden som det heter på riktigt). Den är inte stor men det är trots allt oerhört vackert och rogivande att sitta och se på de nerfallna trästammarna.

Slutfiskat !!!

Som jag tidigare skrivit kan man se ganska lustfyllda exempel på personer som har bråttom att få ut spöt så inte fisken hinner undan.

Det finns även exempel på besvikelse när fisken förmodligen han undan och personen bestämde sig för att det här var sista gången och nästa gång fiskar förhand i konsums frysdisk.

Så här såg de ut en förmiddag jag och Herr Nilsson promenerade förbi områdets bästa fiskeställe.

Inge konstigt alls!

Då termosfetichisten Herr Nilsson berättat om en av sina lyxiga termosar i flerahundrakronors klassen tänkte jag avslöja hur man kan få en billig 33 cl termos som inte alls håller värmen särskilt bra att bli riktigt bra och hålla måttet den med...

Då min känsla i allmänhet är att små termosar inte håller värmen särskilt bra har jag inte brytt mig om att skaffa någon ny. Den jag använder viker jag helt enkelt in i en liten bit av ett sönderskuret liggunderlag så tjänstgör min stittlapp inte bara som rumpvärmare utan även som isolering till min lilla termos.

Back in black - Primus termos

Förra året de hela familjen befann sig i Funäsdalen uppdagades en stor olycka, vi hade glömt att ta med en termos. Jag som i alla fall hade fått med mig min Kelly Kettle tyckte inte att det gjorde något men det var tydligen inte alla som uppskattade den. och vi inhandlade istället familjens åttonde termos (nytt ordspråk: hellre en termos i ryggsäcken än sju hemma i skåpet).

Det blev en svart enliterstermos av märket Primus. Som termos fungerade den bra, håller drycken varm länge och det följde med två korkar en med en tryckknapp (som jag tycker är skräp) och en med en avfasning som gör att man kan hälla upp utan att ta ur korken (som jag tycker är bra).

Nackdelen med denna termos är i huvudsak två saker, dels så blev dem missfärgad efter att jag kört den i diskmaskinen och för mig är det ett krav att en ståltermos ska klara maskindisk. Dels var priset relativt högt, jag misstänker att det är märket Primus som man får betala en del för och det ärjag inte intresserad av. Jag har några "no name" ståltermosar hemma som håller värmen lika bra men som kostat betydligt mindre.

kort och gott termosen håller värmen bra, men var för dyr särskilt med tanke på att färgen var av för dålig kvalité.

Västansjö by

En knapp mil norr om norrlandsporten, i utkanten av ödmården ligger en liten by vid namn västansjö by, detta är en underbart vacker liten by, på vår vandring från Ockelbo till Kilafors tog vi vår sista rast här och på började även vår vandring till Vallsta just i denna by.

Vi hade vandrat på natten och när det började ljusna hittade vi en liten badplats där vi la oss till rätta och inväntade soluppgången, tanken var att vi skulle låta solens första strålar värma oss det gjorde de också men inte lika mycket som sjön kylde oss.

Om du någon gång har vägarna för bi denna underbara plats, stanna till kör ner till badet, där finns även ett litet dass med frigolit ring, det uppskattas när det är minusgrader ute, om du bestämmer dig för att använda detta lilla dass kan du under din hederstund kanske ängna Luffarna en liten tanke då det var här iden om att lämna små spår av Luffaran tog sin början.

För övrigt finns det få djur, inklusive människan, som kan se så löjliga ut när det sover som hundar.

Liten bärhjälp

Jag beställde denna lilla grej på Dealextreme för några kronor. Den är till för att kunna fästas runt halsen på en petflaska och sedan hängas på tex. en ryggsäck. Jag var lite tveksam till om den verkligen skulle kunna hålla fast flaskan men det var inga problem. Nu provade jag i och för sig med en halv liters flaska men vem vill ha en två liters flaska hängandes och slängandes utanpå ryggsäcken? Jag tycker att den väl fyller sin funktion, det enda nac kdel som jag kan komma på är just att jag inte tycker om att ha saker som just hänger och slänger på ryggsäcken. Men skall man ha det så tycker att jag denna verkar praktisk, halvliters petflaskor tycker jag är lagom stora att ha som vattenflaska att ha med under en vandring.

Mineralvattensbuddha

Jag vet inte riktig vad man ska göra, skratta eller gråta? Men det är klart att i en allt hårdnande konkurrens så räcker det kanske inte längre att hålla på och anspela på källvattnets hälsosamma effekter och nya mystiska smaker, man kanske måste slänga in lite österländsk mystik och meditation i det hela för att sälja några flaskor till.

Set your mind free and feel the mineralvatten

På äventyr på Wawelkullen

Att Polens president omkommit i en flygolycka har väll knappast undgott någon och igår när jag såg rapport visade de ett inslag om att debatten är het i polen om var han skall begravas. många röster har höjt för att hans sista vila skall bli katedralen i Krakow vilken ligger på den så kallade Wawelkullen.
Detta påminde mig osökt om när när Luffarna var på besök i Krakow för några månader sedan och gick på upptäcksfärd och mitt i natten mitt i natten både klättrade, smög, halkade och pulsade runt både kullen och katedralen.

De som ligger begravda i katedralen nu är polens gamla hjältar kungar, inklusive en svensk kung, dvs Sigismund Vasa. En av Polens största hjältar Józef Piłsudski, ligger även han begravd här, man kan ju undra lite varför man vill tillskriva en president som dött i en flygolycka samma hjältestatus som Józef Piłsudski, som slagits i första världskriget, bidragit till polens självständighet, samt sedan aktivt bekämpat fascistiska nationalistaska och andra antidemokratiska rörelser under melankrigstidens polen?

Liemannen (bilen)

Så hämtade änligen döden det gamla bilvrak som stått parkerat utanför min så kallade tomt hela vintern och med sin existens hindrat varje plogbil att göra sitt jobb...
Vad blir de av han nu, kanske kommer han tillbaks till mig iform av en burk pripps blå som jag ytterst välmående förtär en solig sommardag om ett par månader.

Men nu... kanske någon borde tvätta fönster.

Vad är detta för en makapär?

Då vi var på väg hem från frukost på spökkullen råkade vi hitta denna märkliga tingest. har ingen aning om vad det är för någonting ellr till vad den engång hart hört till. genast började min hjärna fantisera om att detta av någon anledning skulle vara en kvar glömd trampmina, men det troligtvis inte, nä mer troligt är nog att det är något som trillat av underredet på ett tåg när rälsen fortfarande gick här.
Men om någon på en gång ser vad det är får ni gärna höra av er.

Here comes the sun (and I say it's all right)

I dag var det betydligt bättre väder och morgonens kombinerade promenad och frukost kom att gå mot den plats som mellan oss brukar benämnas som spökkullen. Nu vet jag inte om det är någon större risk förspöken just där men kullen befinner sig i en fin urskog med en massa gamla halvdöda ekar och en mängd hasselbuskar. På kvällen kan det kännas lite spöklikt med dessa gamla mäktiga träd - så spökskogen blev en naturlig benämning på denna plats och kullen som ligger mitt i den måste således vara spökkullen?

Nåväl frukosten brev rejäl med både smörgåsar, kaffe, te och grillad korv. Lägg sedan till detta en eld, solen som skiner och fåglar som kvittrar, svårt att få det bättre. Det gäller att passa på att ta tillvara dessa vårdagar eftersom när löven kommer på träden och buskarna kommer det inte att vara lika öppet och fint som det är nu.

Expert Vildmark

Tror inte att det är någon direkt vildmarksexpert som varit här... då papperskorgen bara var ca 50 meter bort, men det är ju klart fisken kanske hinner undan...

Dessvärre är detta inte den enda experten som fiskar vid här vid gamla stäketbron, jag tror i och för sig att de flesta experterna är släkt med varandra då det mesta är märkt med efternamnet mcDonalds.

And the sky is grey ( I went for a walk )

Morgonen bjöd på en grå himmel. Men det är givetvis inget som hindrar en från att få en ordentlig frukost i det fria, min personliga reflexion är att äta ute i det fria är i det närmaste beroendeframkallande.

Vi tog fyrfotingarna och begav oss till det ställe som av oss blivit döpt till äggskalsberget för att avnjuta dagens frukost. Trots den grå morgonen var det en helt okej förmiddag där solen blygt kikade fram under korta stunder men där vi i huvudsak fick vi nöja oss med den grå himlen som tak.

Nu kan dagen bara bli sämre.