Nu är det i och för sig inte en 1958 års Plymot Fury som jag är lycklig (?) ägare till utan en 2006 års Volvo V50. Men det kan ha sina likheter. Det hela började med att den i bland inte gick att låsa den med centrallåset, nästa tecken på att onda makter hade besatt bilen kom i och med att larmet började gå, titt som tätt. likaså hade jag en märklig upplevelse där alla instrument slutade och fungera, bilen gick att köra men t.ex. visade hastighetsmätaren på noll. Naturligtvis var bilen helt återställd nästa gång jag skulle köra den och låtsades som ingenting.
Helt ohållbart blev det när den började tuta mitt i natten och vägrade sluta, batterkablarna lyftes av och bilen kördes (tutandes) till farbror bildoktorn för behandling. Detta resulterade i tjugoåtta felkoder, ett antal uppdateringar av mjukvaran samt en ny larmdetektor inne i bilen och allt var åter bra. Nåja nästan temperaturmätaren visar fortfarande fel yttertemperatur ibland. Men man får vara glad för det lilla - tack för det Volvo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar