Krönika i Sten - Ismael Kadare

Jag har just avslutat boken Krönika i sten av den albanske författaren Ismail Kadare, då jag nyss inlett ett litet bokprjoket för mig själv, dvs jag skall försöka läsa minst en författare från varje land i världen, detta kanske låter väldigt omfattande, men jag har faktiskt resten av livet på mig.

Krönika i sten då, hur var den? Det är en underbar bok om en pojken uppväxt i en liten stad i Albanien under 2:a världskriget, den handlar egentligen inte om något mer än om staden i sig sedd utifrån en liten pojkes ögon. Hur de italienska och grekiska arméerna avlöser varandra, hur engelsmännen bombar staden från luften, hur partisanerna driver ut italienarna. det är inte förr än de blonda tyskarana dyker upp som undergången närmar sig och man tar kriget på allvar och flyr annars är kriget något som hela tiden angått någon annan. Det är med ett visst vemod man vänder det sista bladet i denna bok, den gör ett avtryck jag kommer att bära med mig den ganska länge.

Tänkte jag skulle ge ett litet smakprov ur boken som jag själv fann riktigt underhållande.

Kommer du ihåg Enver, Hoxas son?
- Han som reste till frankeras land för att studera? Javisst, kommer jag ihåg honom.
- Jag också sa mor Pino.
- Jaha det sägs att det är han som leder striderna nu. Och det är han som hittat på det där nya kriget jag talade om nyss.
-Jag har svårt att tro det, sade farmor. De var en så väluppfostrad pojke.