F.E.M 2004

Jag tänkte ta och berätta om Luffarnas enda seriösa ihop i tävlingsvärlden. 2004 deltog vi nämligen i F.E.M och klassen Nordic walking i Åre, under lagnamnet Live After death (den som är lite beläst på musik från 80-talet har också koll på varifrån namnet kommer). Allt var som vanligt ett plötsligt infall, följt av en anmälan och sedan tanken - vad har vi nu gett oss in på?

Så här hade vi två förvirrade skogsluffare som skulle ut och gå stavgång bland de vältränade multisportare, hur skulle det gå? Tack och lov visade det sig att många i klassen F.E.M. NW var deltagare av vår... ska vi säga kaliber. Första dagen var varm, mycket varm och det blev inte bättre av att jag valde att gå rakt upp efter bergssidan. När första dagen var över låg vi sist av de lag som gick i mål, några hade tvingats bryta.

På kvällen la vi upp taktiken - vi kommer nog inte att vinna detta men vi vårt mål blir att fullfölja tävlingen - att inte bryta. Nästa dag körde vi stenhårt efter denna planering, många och långa raster med vatten och salta kex. Taktiken visade sig vara vinnande på många sätt väl i mål (flera timar efter det vinnande laget) visade det sig att vi kom att sluta på en andra plats. Alla andra lag utaom det vinnande och vi hade brutit - det kallar jag en vinnande taktik. Så kära vänner där ute. Luffranas tips till framgång är - ta det lugnt, titta på utsikten och ta en rast - så kommer ni i mål tillslut, och varför ska man ha så bråttom?

Drömmar

Regnet strilar ner och tillsammans med den allt mer ihållande värmen finns smälter snön undan i rekordfart.
De är med vemod jag mottar våren, vintern har varit exceptionellt bra...

Jag tar ut Järven i blötan, han är lika glad som vanligt, men själv käner jag mig inte riktigt på topp. Jag går och dagdrömmer om vandringar , torpet, och fiske undrar hur det blir med dessa drömmar, beslutar mig för att ta tag i några på en gång när jag kommer hem på bilden ser ni resultatet...Drömmar till eftermiddagskaffet =)

Vårtecken

Nu börjar det bli allt tydligare och tydligare att våren är här. Snön håller på att smälta bort snabbare än pengarna på lönekontot. Men ett bestående minne har vintern lämnat efter sig, mängder av stora sprickor i vägarna efter tjällossningen. Nästan överallt ser man dessa efter gatorna. Det är inte konstigt att man nervöst börjar tänka på filmen 2012 och undra om detta är en försmak.

Snödamasker

Jag inhandlade ett par snödamasker när jag förra månaden besökte Polen. Var tvungen att testa dem förra helgen medan det fanns någon snö att testa med (det börjar kännas som om det roliga snart är över). De var av märket Milo, ett polskt märke tror jag, och kostade i runda slängar ungefär 130 svenska kronor vilket får väl anses vara ett mycket bra pris. Nu var det inte någon större test som jag genomförde men det intryck jag fick var att de väl är i klass med dyrare svenska alternativ. De satt bra, knep åt lagom hårt runt vaden, jag fick varken in snö eller fick blodstopp. Sattes ihop med en dragkedja och kardborrband baktill och fästes med en liten krok framtill i kängans snören. det enda som jag är lite fundersam över är att den rem som går under gängan är gjord i gummi, elastisk och bra men kommer den att hålla i längden? Den som lever får se. Vill man besöka deras hemsida finns den här.

Nej, se det snöar, nej, se det snöar (det var väl roligt, hurra)

I går var jag snabb att proklamera vinterns död och meddela min stora saknad. I dag kan jag bara konstatera att liket ännu lever. Snön vräker ner och när man kommer hem efter en promenad med hundarna i skogen ser både de och jag ut som ett par snögubbar. Hundarna var i alla fall stormförtjusta

Droppen Dripp och Droppen Drapp (satt på var sin isetapp)

Nu är våren tydligen här. Om man går i gamla vanor och klär på sig varma kläder kommer man snabbt att bada i svett - vilket hände mig i går. Nåväl dagen bjöd i all fall på ett strålande väder och trots att vissa gamla gubbar börjar krokna och behöver sov morgon numera (läs Nicke ) så begav vi oss ut för en sekond breakfast. Vi klev på genom ett smältande snölandskap och lyckades till sist pulsa upp på en kulle i skogen där vi satte oss för att njuta av en medhavd frukost. Själv hade jag förbarmat mig över en ensam och övergiven chorizo som jag hitta i kylskåpet och var därför tvungen att göra upp en eld för att kunna grilla dem. Många var de fyrfota vännerna som ville ha en smakbit men då jag misstänkte att det skulle skapa merjobb for av dåliga magar så avstod jag från att bjuda - vilket resulterade i att de fyrfota vännerna lade sig för att sura istället - maken till snål gubbe hade de väl aldrig skådat!

Förlåt...

Varma vantar

Nu när vintern håller på att ge vika (saknar den redan) tänkte jag ta och prata vidare om vantar. Jag tycker att vantar är oslagbara jämfört med fingervantar. I mitt tycke blir det alltid mycket varmare med ett par vantar. Det är i och för sig inte något man har på sig när man ska hålla på och pilla med olika saker, men jag tycker att fingervantar också är för klumpiga så jag tar alltid av mig vantarna när jag ska hålla på med något. Det brukar inte vara någon fara - även när det är kallt - det blir bara så mycket skönare att värma dem, i vantarna efteråt.

Mina favoritvantar är ett par som min mormor har stickat för många, många år sedan och som jag återupptäckte för något är sedan. Perfekt tjocklek och värmer bra. Och finns tyvärr inte att köpa för pengar.

Världens bästa soffkompis.

Världens bästa soffkompis är också världens matgladaste kompis

Hon vill inte gärna gå ut om det är för kallt eller för blött men väntar gärna på husse för att ta plats i soffan med honom när han varit ute länge eller kommer hem slutkörd efter jobbet.

Men om vädret faller Wilma i smaken, dvs solsken och sådär 10-15, är hon inte främmande för att vara ute i skogen några timmar med Husse, bara hon får gå lös och leta reda på diverse äckel päckel att på hundars vis rulla sig i.

Och för övrigt köpte jag som vanligt fel... dvs hushållspapper istället för toapapper.

We are not alone !!!

Sprang på detta vinskydd när jag var ute med Järven och utforskade de närliggande öarna, det är inte ett av våra gamla läger. Det är som ni ser ganska gammalt och risigt... men det har inte rasat ihop av snömassorna som vårat vindskydd vid fästingborgen.

Det skulle alltså kunna vara så att det finns någon eller några med oss likasinnade dvs med samma böjelse för det spartanska livet i naturen.

Eller så är det bara någon som gjort ett strandhugg under en båtfärd på mälaren

Små abborrar

Idag tog jag återigen Järven och fiskegrejorna och begav mig ut på sjön i hopp om att dra upp några fina abborrar.

Jag beslutade mig för att pröva fisket på Minkön med omnejd.
Solen lyste mig i ansiktet heladagen och det nappade väldigt friskt hela tiden, dock bara massa småabborrar men inte är jag ledsen för det inte.

Nu ska jag skriva till Dr Fisk och fråga om han har några tips på hur jag drar upp lite fetare abborrar ur hålet.

När storfiskarn talar om ...

Idag tog jag Järven, lite fika och ett par mackor, isborren och pimpelspöt och begav mig för att pimpla.

Jag tog plats i viken mot Kungsängen mitt emot Ägsjö.

Det var en strålande fin dag och med solen i ansiktet drog jag upp den ena fisken efter den andra, dock rörde det sig bara om små fisk, dvs abbore på typ decimetern, men en lite större fisk fick jag på kroken, abborre det med som jag uppskattar till typ 2 hg...

För den som är intreserad av var jag drog upp denna magnifika abborre så har jag haft vänligheten att markera detta område med en röd ring på kartan nedan.

Ja se karlar det är mitt liv dä

Söndag är nästintill synonymt med frukost ute i det fria med hundarna. Så även denna dag. Dock blev det en sen start och vi kom iväg för vid halv tio tiden (skyll inte på mig). Dagens frukost rum var återigen vår nya sevärdhet kalhygget, dock lite längre bort från vägen vid ett gammalt jakttorn. Dagrens prestation tycker jag följande bild är. Arrak och Järven snällt (ja nästan) sittandes på varsin sida om deras gemensamma tjej Emma. Och likt hembitrådet Malin i den gamla folklustspelet Söderkåkar tror jag att Emma bara satt och väntade på att de skulle börja slåss om henne.

Friluftsliv a la "all inclusive".

I går var det dags att sova ute igen. Förra sportlovsveckan hade jag och en representant för den yngre generationen en övernattning ute och nu var det dags igen. Förra året kunde jag konstatera att det tydligen existerar någon slags variant på "all inclusive" för trettonåringar som utövar friluftsliv på vintern. Med det så menar jag att när man kommer fram till lägerplatsen så samlar jag ved, tänder elden, sätter upp tältet, kokar vatten, lagar mat, serverar, bäddar i tältet samt städar ihop lägret så allt inte ligger utspritt. Allt detta medan trettonåringen gör slut på alla tändstickor och petar med pinnar i elden.

Nåväl i år hade jag ingen trettonåring med mig. Istället hade jag med mig en fjortonåring. Skulle bli intressant att se om det blev någon skillnad. Väl framme vid lägret så samlade jag ved, tände elden, satt upp tältet, kokade vatten, lagade mat, serverade, bäddade i tältet samt städade ihop lägret så allt inte skulle ligga utspritt hela natten. Detta medan fjortonåringen eldade tändstickor, petade i ljusen, sms:ade, satte eld på chipspåsen (med chipsen i) samt petade med pinnar i elden - all inclusive!

Natten blev kall ca 19 grader men det var inte det som var det stora problemet utan det var att jag sov alldeles för hårt - gubben börjar bli gammal. Men på det hela blev det dock en trevlig övernattning. Han bär ju i alla fall hela sin packning själv :-)

Nu är det vår?

Hörde på radio att våren kommit till sydvästra Skåne. Definitionen av vår var tydligen sju dygn i sträck med en medeldygnstemperatur över noll grader. Nu är det nog en bra bit kvar innan våren kommer hit men ändå fick jag lite vårkänslor i dag då jag åt frukost på det senaste kalhygges tillskottet här hemma. Vaknade tidigt och såg till att få bilen till verkstaden (mer om detta kommer någon annan gång) sedan kom jag hem på ett strålade humör men möttes hemma av idel sjusovare som bara väste åt mig då jag försökte konversera dem.

Tog då med mig två glada och trogna vänner (Emma och Arrak) ut i skogen för att få frukost. Och där på kalhugget lutandes mot en björkstam (det enda trädet som överlevt avverkningen) med solen lysandes på mig fik jag en känsla av att våren nog även kommer att komma detta år. Det var faktisk så pass skönt att jag bestämde mig för att sluta ögonen och luta mig mig lite bakåt, men säg den vila som är för evigt- genast så började mina kära följeslagare att kalasa på resterna från min frukost. Det var tydligen helt okej så fort jag stängde ögonen?

Utan blod, svett och tårar

Jag kan klara mig en vecka i norrlandskogar utan mat.

Jag kan göra upp eld utan tändstickor i snö och regn.

Jag hoppar i isvak med kläder på utan att blinka.

Jag kan till och med stå ut med åka direkt till Kistacentrum och handla efter en vecka i skogen.

Men jag kan inte sätta upp en hylla på väggen ( se bild )

Vill därför härmed officiellt och inför hela världen tacka Herr Nilsson så mycket för hjälpen då jag slapp både blodspillan och familje gräl.