Gömt i vassen...

Under gårdagens irrfärder kom jag att upptäcka följande skapelse gömd i vassen. Det var i och för sig inte mosesbarnet som låg där i vassen, men väl en lite flotte med en liten stuga på. Där ser man vad man kan finna när man är en sakletare.

På rymmen med Emma och Arrak

Hade tänkt blogga från mobilen på denna lilla utflykt, men efterson jag nu har tre som leverantör så försvinner täckningen så fort det finns mer än fyra träd i ens närhet. Första kvällen, börjar med att tända en eld, sätta upp tältet för att sedan äta mat. Sedan var det bara att gå och lägga sig.

På morgonen väcktes vi av Järven och Nicke som kom på besök. Vi som gott och Emma höll på att hoppa genom tältet då de kom.

Efter att vi ätit frukost började vi leta efter en ny lägerplats. Efter mycket letade fann vi en trevlig lägerplats och kunde börja laga lunch - bacon. Emma följde förberedelserna noga, och passade på att provslicka i smyg. Efteråt blev det noggrann rengöring av vårt matlagningsredskapet, d.v.s. träpinnen.

Sedan blev det dags för ännu en promenad och efter det, ny eld och matlagning. Sedan var det dags att finna ett en bra tältplats, och det fann vi in bit in i skogen. Dock hade skogen lite av Blair Witch Project känsla över sig. Men inga konstiga små smycken i träden så natten gick bra. Innan vi gick och lade oss var det bara att titta på elden som långsamt slocknade.

Vi vaknade tidigt nästa morgon, då regnade det och vi packade ihop allt och begav oss hem på fastande mage. Frukost får det bli hemma.

Upphittat!

Upphittat! Avgassystem, står lutat mot ett träd långt ute på Stäketön!?

Spår av Herr N?

Spår av Herr N?

Att gripa efter hamstrån...

Lotto + minst två rätt på Joker och dessutom bara spelat två rader, det gamla uttrycket att gripa efter halmstrån kommer ganska väl till pass men jag tror inte det existerar så tunna halmstrån som att vinna storvinsten på lotto med bara två spelade rader, och sedan få allt man önskat sig... lite patetiskt är det.

Men för den som undrar så presenteras en av vinnarraderna på bilden... och om en timma badar jag förmodligen i pengar... alla former av tiggarbrev undanbedes eller publicera som kommentar så ska jag tänka på saken.

Våld - Rape a lovestory

Ja, jag vet att Herr N redan skrivit ett inlägg om denna bok men jag vill skriva ett jag också!!!

Jag har alltså också tagit mig igenom Joyce Carol Oates bok, Våld, och tänkte här presentera mina tankar kring denna bok.

Boken heter som jag tidigare nämnt Våld, en som jag anser det något missvisande översättning av, Rape a lovestory, som den heter på originalspråket
Boken handlar alltså om Martina Maguire som faller offer för ett gäng på tända unga killars lustar, de våldtar och misshandlar Martina och lämnar henne att dö... de misshandlar även hennes 12 åriga dotter Bethy Maguire som lyckas gömma sig undan men blir vittne till de grova övergreppen på sin mamma...

Man blir väldigt illa berörd av denna bok då förövarna grips men skulden ändå läggs på Martiina Maguire trotts att hon i en veckas tid svävar mellan liv och död, och i domstolsförhören lyckas man vända allt till hennes nackdel och killarnas fördel.
Men här tar en polis, bekant med Martiina, rättvisan i egna händer och förövarana dör eller försvinner en efter en.

Jag vart nästan illamående av första delen av boken dvs våldtäkten och domstolsförhöret, den andra delen av boken dvs då polisen skipar rättvis var jag till en början inte särskilt förtjust i då jag fann den allt för amerikans och förutsägbar.
Men efter att ha tänkt på boken ett tag är jag benägen att ändra uppfattning om den.
Boken tycker jag visar på ett både fint och obehagligt sätt på vad kärlek gör med människor och hur folk utnyttjar detta. Att polisen skipar rättvisa är ett enkelt uttryck för kärlek men den obehagliga delen består i beskrivningen hur förövarans familjer vet att de är skyldiga till detta onda men ändå tar ställning för dem mot offret, belånar sig upp över öronenen för att kunna betala advokaten som bara tjänar på detta.

Boken är ganska bra, lämnar en bit av sig kvar, jag blir dock en smula illamående av hyllningen till den rättfärdiga amerikanska polisen men glad åt den hårda kritiken mot det amerikanska rättsystemet.

Till skogs

19.30 lämnar hemmets trygga vrå för en natt i skogen. Fast helt ensam är jag inte både Emma och Arrak kommer att hålla mig sällskap.

Leva livet - eller när vi rymde hemifrån

Människohamn

Jag har läst boken Människohamn av författaren John Ajvide Lindqvist... och då jag inte skapat något inlägg på denna blogg på ett tag tänkte jag ge ett personligt omdöme angående denna roman, mest för att slippa Herr N bittra tjat om att jag försvunnit ut bloggosfvären :-)

Boken heter alltså Människohamn och handlingen utspelar sig i södra roslagens skärgård, jag vill inte avslöja allt för mycket angående bokens handling mer än att den börjar med att en liten flicka försvinner spårlöst under en vinterutflykt på isen.
Det jag verkligen tycker om med John Ajvide Lindqvist böcker är de lysande personporträtten och levnadshistorierna på figurer och bifigurer i romanen, det blir liksom flera historier i historien.
Denna historia höll mig i sitt grepp från första till sista sidan.

I stort är denna skräckroman en blandar författaren Skärgårdsdockorn, (då med Lars Noren som manusförfattare ) Myten om Orfeus och Evredike, Törnrosa och filmen The Day After Tomorrow, dessa ingridienser borde få vilken sås som helst att skära sig men inte denna, resultatet blir tvärt om väldigt lyckat, tycker jag.
Boken blir tyvärr film med premiär under 2011...SUCK...Varför ska allt våldtas!!!

Den första snön

Snön faller (och vi med den)

Hoppsan - vad var det som hände? I går var allt som vanligt och i dag var det vitt, vitt bara vitt överallt. Bara att smyga iväg på sommardäcken mot jobbet.

Torsdag eftermiddag

Torsdag eftermiddag och en tur ut i skogen för att passa på och njuta av solen innan den går ner. Med på promenaden Järven och Nicke som även de var hemma tidigt. Även de båda termosarna fick följa med för att förhöja värdet av promenaden.

Efter jobbet

Söndag i svampskogen

Någon frukost ute blev det inte i dag utan bara en vanlig promenad kryddad med lite svampjakt. Resultatet var dock blygsamt men några trattkantareller till stekpannan blev det i all fall.

Ännu mer jobb-ångest

Mer jobb-ångest

Jobb-ångest

Den här helgen är en sådan där helg då man borde jobba lite hemma. fast frågan är om det blir något av med det. Vad jag vet är att jag uppenbarligen fick inspiration till att skapa några seriestrippar. För att se dem bättre är det bara att klicka på dem.

Luffarnas blogg - ett år i dag!

Så gick ett år och kom aldrig åter. Men till skillnad från föregående år så kommer vi kanske att minnas lite bättre vad vi gjort, tänkt och tyckt under det gångna året tack vare denna blogg. För så var det, den startade kanske mest för vår egen skull för att fungera som någon slags dagbok och som en allmän varning för allmänheten om våra eskapader.

The autumn leaves of red and gold

Eftermiddags promenad, kall höstdag, solsken, en perfekt dag? Eftersom jag misstänkte detta hade jag med mig ryggsäcken med något att dricka. Kändes som om jag skulle ångra mig annars. Lyckades trots alla år jag bott här komma bort mig lite så jag kom att irra iväg utan att veta var jag var. Tillslut kom jag fram till en plats där jag kände igen mig. Det är en plats som innehåller inhyggnaq runar av senare datering, någon gång på 30-talet om jag minns rätt. Så kan det bli ibland.

Där blev det också dags att fika till hundarnas stora glädje, det blev till och med lite tid över till att bara sitta och lyssna på tystnaden. Där kom det ett par små hagelkorn blåsande. tydligen dags för vinter snart. Det enda som störde tystnaden var egentligen bara ett telefonsamtal där jag, i och för sig helt riktig, anklagades för att ha tömt en papperskorg över en kollegas skrivbord. Så kan det bli ibland.

På vägen hem träffade vi Järvkompisen och då var vi tvungna att lägga på en timme till till promenaden. Men det var ingen som klagade för det. Så kan det bli ibland.

Birdie nam nam

Vi har satt upp lite mat till fåglarna inför den stundande vintern. Kan bara konstatera att det blev en brak succé, jag tror att varenda fågel inom en kilometers omkrets har börjat frekventera vår fågelresturang. Men det är klart - det finns inget som går upp mot en fri lunch.