Galå fjällgård

På var det dags att börja åka hemåt. Stugan städad och bilen packad.

Flatruet

Dagen ägnades åt ett besök till Flatruet via Sveriges högst belägna landsväg. Vädret var inte det bästa utan det regnade och blåste. Inga spår efter stenen som vi lämnade förra året, men en ny lämnades igen. Det blev dock en kortare promenad på fjället i sällskap med en ensam ren. Vi passade även på att åka till Funäsdalen en kort sväng men där var det som vanligt en hysterisk biltrafik. På väg tillbaka via flatruetvägen kom vi att åka förbi ett antal fågelbon som var byggda i en sandhög efter vägen.

Hoverbergsgrotta

I går startade dagen med en provianteringsfärd till Svenstavik. på eftermiddagen körde vi till Hoverberget för att besöka Hoverbergsgrottan. Ett par rostiga järntrappor tog oss ner i den fuktiga och svala grotta.

Där nere var det bara att börja utforska grottan och titta in i de olika sprickorna.

Hmm.. vissa kanske var lite väl snabba att utforska de olika hålen som fanns. Man brukar säga att man får räkna med lite svinn men vi var tre som gick ner och lyckades, trots alla odds, att vara tre som kom upp också.

Efter detta tog vi oss en tur till bergets topp och passade på att spana lite efter storsjöodjuret.Men trots att det var relativt varmt och i slutet av juli så såg vi ingenting.

Om man vill se hur det går i jakten på storsjöodjuret kan man gå till www.storsjöodjuret.nu för vidare information.

En heldag mot Helags

Dagens vandring blev ett nytt försök att komma till Helags. för att få lite bättre tid att gå sträckan tur och retur startade vi redan vid sju från stugan. Som första stop hade vi ett besök i ICA affären i Ljungdalen, tjugo över åtta var vi framme, bara för att konstatera att affären öppnade nio. Rast och vila med andra ord. Halv tio kunde vi starta från Kläppen och bege oss mot Helags.

Vädret kunde man inte klaga solen sken över björkskogen och kalfjället. Det tog drygt fyra timmar att ta sig till Helags fjällstation. Där rastade vi i ett par timmar innan vi påbörjade vandringen tillbaka.

På kvällskvisten kom vi att få två välkommna besök. Det första var fru Sol som kikade in på en kort visit innan den försvann bakom horisonten. Det andra besöket var herr Padda som tittadde förbi. Men nu sjunker solen bakom horisonten och det börjar bli dags att lägag sig. I morgon tänkte vi göra ett nytt försök att nå Helagsfjällstation och vem vet kanske fru Sol gör oss sällskap?

Mot Visjön genom ur och skur

Dagens mål var raststugan vid Visjön. Liksom gårdagen var luftfuktigheten hög, trots att SMHI hade utlovat annat. Färden startade med 2,5 km promenad efter en grusväg som ledde fram till en renslaktplats, sedan var det led över fjället mot Visjön.

Under vandringen var det omväxlande regn och uppehåll, men den utlovade solen såg vi ingenting av. Framme vid Visjön visade sig att att raststugan hade invaderats av tyskar. Det var i och för sig inget problem då vädret hade den goda smaken att ha ett uppehåll i regnande så att vi i lugn och ro kunde äta. Tack för det vädergudarna.

Sedan när vädergudarna bestämde sig för att det var dags att fukta luften i gen bröt vi upp och begav oss hemåt. På vågen hem hittade vi något som närmast kan beskrivas som en monsterspottloska som huserade ett antal larver.

På vägen tillbaka såg vi även resterna efter en stövel som gett upp och blivit kvar på fjället i form av ett stövel-lik.

Även Arrak gjorde ett fynd i form av ett renkranium som han genast förälskade sig i och ville ta med hem. Av detta blev det dock inget av.

Börtnan

Det finns vissa ortnamn som fastnar i huvudet på en, ett sådant är Börtnan, Orten som i ett otal väderprognoser omnämnts med meningen "...och kallast i natt har det varit i Börtnan" och så kom jag helt plötsligt och omedvetet att komma till Börtnan som ligger på vägen till Galåbodarna. Kan man tänka sig.

Samvetet...

Då jag inte varit vid mitt lilla skogstorp på ca 2 år, det blir bara inte av, beslöt jag mig för att kika till stället igår söndag.
det var i stort sätt sig likt, jag hade dock haft på hälsning, någon hade gått in genom köksfönstret och ut genom sovrumsfönstret, de hade dock haft den goda smaken att inte göra mer skada än nödvändigt och då föga finns av värde där så saknar jag ingenting bortsätt från motorgräsklipparen i nuläget, ja ja, den sjöng nog på sista versen i alla fall.
Det stora hotet mot min lilla sommar idyll är nog just skogen just nu, dvs den gör stora anspråk på att återta det som en gång varit i dess egendom.
Nu har dock redskap inhandlats för att ta i tu med detta en gång för alla... och Nej! det är inte en tändsticksask jag köpt.

Se hur skogen flyttar fram sina pjäser.
Detta var en gång en gräsmatta som jag och min kära hustru under stor möda rensade från sly för ett par år sedan... Här klipptes en orm i ganska många bitar av min, efter klippningen ganska chockade och illamående fru.

Lägg märke till att min vebod klarat sig med blotta förskräckelsen för att bli kaffeved, då denna tall missade med em håsmån.

I´m Singing In The Rain

I dag har det varit hög luftfuktighet. Somliga kanske t.o.m. skulle säga att det regnade, men jag valde att se det som hög luftfuktighet. Vi hade bestämt att dagens vandring skulle gå av stapeln på Helagsfjället så för att komma dit var vi tvungna att sitta en dryg timme i bilen. Men då kunde vi också passa på att handla lite i Ljungdalen.

Vi hade tänkt att göra ett försök att nå Helags fjällstation, men dit kom vi inte, efter åtta kilometer bestämde vi att vända hemåt då luftfuktigheten blivit allt högre och högre. Dagen bjöd trots allt på vackra vyer trots, eller kanske t.o.m. tack vare, den disiga vädret. På vägen hem börjande jag få ont i ena benet! Mycket märkligt det är sånt som händer äldre...

Två saker...

En sak som jag gillar med stugan, och det är den geniala iden att placera en soffa i badrummet. Jag känner spontant att det står alldeles för få soffor i badrum runt om i landet.

Den andra saken som jag funderar över är hur tusan man bär sig åt för att skölja disken när det bara finns en ho? Nu kanske det är jag som är petig men det stör mig att samla alla diskade löddriga saker i en hög för att skölja den senare.

Hundshögen

I dag tänkte vi att vi skulle bege oss upp till toppen Hundshögen som ligger sydväst om Oviksfjälen. Med oss hade vi hela högen med familjens hundar - fyra stycken. Vädret verkade bra, lite mulet och inte allt för varmt. När vi kommit ut skogen och börjat gå upp för fjällsluttningen började vi att känna av vattendroppar i luften, men det blev inte värre än så, så det var ingen fara. rastade halvvägs upp och fikade lite. Kelly Kettle försåg oiss med varmvatten och fjällsluttningen försåg oss med bränsle i form av några små torra kvistar. märkligt vad lite bränsle som går åt för att koka upp vatten med Kelly Kettlen. På vägen upp mötte vi också unge herr Pippi som satt och pep i ljungen, alla hundrarblev intresserade men ingen fick hälsa.

Efter detta blev det dags att delan på oss, fru N. och fröken N. tog med sig våra gamelhundar mer och jag och junior fortsatte mot toppen med Emma och Arrak. När vi närmade oss toppen började det sakta men säkert att bli disigare och disigare och när vi tillslut var uppe såg vi kanske max tio meter framför oss. Så av den utlovade utsikten bort mot Åreskutan blev det ingenting, 1372 möh och vi kunde titta ut över marken framför oss. Sånt är livet och sedan var det bara att bege sig ner igen. När vi kommmit en bit ner så började det spridcka upp och vi kunde åter börja se lite längre. Men vi fortsatte ner ändå.

Good morning starshine (The earth says hello)

Första morgonen, frukost för att sedan bege sig till fjället. Morgonens diskussion kom att kkretsa kring osten, om kantenterna var ätbara eller inte samt vem som gjort skidbacken.

Dagens fjällvandring kommer nog att gå som en dans efter denna utmaning.

Dooby ooby walla, dooby abba wabba, early morning singing song....

Vi drar till fjällen...

Så var familjen nilsson på plats vid Galåbodarna. Tyst och lugnt, tror att det kommer att passa mig fint. Här finns det inget mobilnät och delar av den yngre generationen Nilsson kom på grund av detta att närmast försättas i ett chocktillstånd då det blev uppenbart att vi befann oss i ett av universums svarta hål utan kontakt med yttervärlden. Att det sedan visade sig att det inte fanns någon TV gjorde förmodligen inte lidandet mindre.

Nu har emelertid ett visst lugn spridit sig då vi genom att vi för 150 SEK nu har fått tillgång till nätet och genom detta fått en livlina till yttervärlden. Men jag har uppenbarligen glädje av detta också då jag nu kunna slänga in detta blogginlägg.

Märkligt... NOT

Visst är det märkligt att en annars så lugn hund blir så nyfiken av lite gnäll utanför dörren...

Het Söndag.

Nu var det några dagar sedan jag publicerade ett inlägg på detta avantgardistiska nyhetsblad om de två luffarna i villa djungeln.
Anledningen till detta är att jag i ett tillstånd av, Jävlar anamma, städat ur vinden eller som en utomstående skulle kalla den " sopptippen ".
Men idag har jag varit och kollat sumpen ... hade några mörtar där som jag lät vara... något för, den ej så lokale läsaren av denna blogg kan jag rapportera att det här är över 30 grader i skuggan, hundarna ligger och flämtar i köket
Jag tog dock med mig Järven på sumpkollen och han passade på att svalka sig lite...
Han har även påtvingats svalka via vattenslangen.

Och för övrigt tog Spanien hem VM guldet... så nu vet du det Herr N

På middag hos kullamannen

En mycket varm men ledig dag. Kom till kullabergs friluftsområde vid femtiden och har nu dukat upp middagen. Nu återstår det bara att kullamannen skall komma förbi och ska sig ner. Kanske måste män vänta tills det börjar att mörkna...

Gunneryd

Utsikten över vatten är helt okej, men trafiken är störande nära. Mest av allt är jag irriterad över att jag missade Brahehus rastplats med egen borgruin.

Rastplats klinga

På väg söderut med vägverkets rastplatskarta i högsta hugg. Stannade vid rastplatsen klinga, satt okej, det som förfular är möjligtvis mc donalds och en bensinmack.

Finland de tusen bommarnas land

En av de reflektioner som jag har med mig från vårt östra grannland är att dess befolkning har en stor förkärlek för att hindra bilburna transporter att köra av från de större vägarna och in på småvägar. Detta tänkta tilltag hindras genom att man placerat ut en mängd vägbommar. Måste säga att detta är ett ganska tråkigt tilltag som gör det lite svårare att röra sig i naturen och att finna de perfekta rastplatserna. Här under kommer några exempel på finska vägbommar som stoppat min framfart.

Smugglarkungen?

Åter hemma i lugnet på altanen. Finlandstrippen avslutades med att vi forcerade riksgränsen med ett stort antal möss i lasten. Den direkta nyttan och glädjen med detta är för mig höljt i dunkel, men jag hade tagit på mig att genomföra transporten och gjorde också så. Så nu är inte bara jag och unga fröken N. välbehållna hemma i det Nilssonska residenset, utan även en hög smågnagare som nu tydligen också skall husera här.

På väg hemmåt

Så var vi på väg hem efter några dagar i vårt östliga grannland. Från kan sammanfattar med orden; sol, bunkrar och borgar.

Tänkte bara

Att jag skulle presentera dagens goda gärning !!!
Det kan faktiskt vara ganska fascinerande att se hur myggan sakta sväller som en ballong samtidigt somman avnjuter en Lambic Kirek Körsbär efter den varma kvällspromenaden.
En ofta både underskattad och utskrattad öl... men pröva om du vågar, jag är ganska säker på att du ändrar dig!!!