Samvetet...

Då jag inte varit vid mitt lilla skogstorp på ca 2 år, det blir bara inte av, beslöt jag mig för att kika till stället igår söndag.
det var i stort sätt sig likt, jag hade dock haft på hälsning, någon hade gått in genom köksfönstret och ut genom sovrumsfönstret, de hade dock haft den goda smaken att inte göra mer skada än nödvändigt och då föga finns av värde där så saknar jag ingenting bortsätt från motorgräsklipparen i nuläget, ja ja, den sjöng nog på sista versen i alla fall.
Det stora hotet mot min lilla sommar idyll är nog just skogen just nu, dvs den gör stora anspråk på att återta det som en gång varit i dess egendom.
Nu har dock redskap inhandlats för att ta i tu med detta en gång för alla... och Nej! det är inte en tändsticksask jag köpt.

Se hur skogen flyttar fram sina pjäser.
Detta var en gång en gräsmatta som jag och min kära hustru under stor möda rensade från sly för ett par år sedan... Här klipptes en orm i ganska många bitar av min, efter klippningen ganska chockade och illamående fru.

Lägg märke till att min vebod klarat sig med blotta förskräckelsen för att bli kaffeved, då denna tall missade med em håsmån.