I dag har jag vandrat... Det var ingen rolig upplevelse, det hela utspelade sig nämligen i Kista centrum som är en av norra Stockholms otaliga köpgallerior. Jag åkte dit mer Fru N och eftersom hon inte är kvinna nog att stå ut med mitt suckande när hon ska handla så skilde sig våra vägar och vi bestämde träff om en dryg timme. Sedan började jag min vandring. Först besökte jag en av de fåtaliga affärer som har ett något så närt intressant innehåll (enligt min enkla mening) Claes Olsson, men det bjöd inte på några större överraskningar, så jag vandrade vidare.
En av de saker som slog mig är att det är rent otroligt att de kan ha så många affärer och nästan inga som jag finner det värt att besöka - jag tycker det mest verkar bestå av affärer som vill sälja mobiltelefoner och opraktiska, och i mitt tycke, rätt löjeväckande kläder.
För att få tiden att gå funderade jag på att ta en rast, dvs att äta något, då jag inte hade med någon ryggsäck med förtäring så tittade jag vad som bjöds efter vandringsvägen. Jag kom fram till ett stort torg med en massa restauranger runt väggarna och en massa sittplaster i mitten. Ljudnivån där fick alla Sveriges skolmatsalar att verka som oaser av lugn så jag beslöt att leta vidare. Det fanns också massor av caféer men de verkade lika mysiga att fika på som en tunnelbanevagn så jag bestämde mig att helt enkelt hoppa över rasten. Jag tänkte att jag alltid kunde äta i bilen när jag körde hem, det kändes som ett mycket mer rogivande alternativ.
Efter att vandrat omkring i en dryg timme och konstaterar att det inte var så mycket att se här blev jag trött i benen och ville sätta mig och vila. Då kom nästa chock - det fanns inga bänkar att sätta sig och vila på. Tydligen så har de både ondsinta och smarta affärsmännen sett till att det enda sättet att få vila benen på, är att konsumera varorna på deras caféer. Detta tilltag ogillades skarpt av Herr N och jag funderade på att sätta mig på golvet för att vila men misstänkte att detta skulle kunna komma att ogillas starkt av fru N och avstod därför. Istället gick jag ner i garaget och vilade i min kära bil till vi styrde kosan hemåt.
Av mig får kista centrum betyget - en vandringskänga i rumpan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar