Den 3 november 2012 gjorde vi det som vi trodde vi trodde skulle bli Emmas sista frukostpromenad. Hon hade varit dålig sedan slutet av september och infet verkade hjälpa.
Men så blev hon bättre, tänk vad lite cortison kan göra, och plötsligt var det promenader som förut.
Set är klart att hon blev bortklemad med en granrisbädd när vi skulle rasta.
Och aptiten var det inget fel på heller.
Sen kom våren
Och isen låg länge och vi kunde göra långa promenader över den.
En dag på kullen på Järvafältet.
Men hon blev sakta men säkert magrare.
När sommaren kom var det återigen korta promenader som gällde.
Och den 1 juli blev gick vi den frukostpromenad som kom att bli Emmas sista. Den 9 juli var vi tvungna att ta bort henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar