Jag har just avslutat Torgny Lindgrens roman Hummelhonung,
Historien i denna roman utgörs av ett par bröder som båda
ligger på sin dödsbädd och vägrar dö före varandra, samt en föreläsare
författare som skriver på en biografi över den döende människans skyddshelgon.
Författaren näst intill kidnappas att sköta dessa bröder på deras dödsbäddar…
Givetvis rullar orsaken till deras osämja upp för deras
skötare.
Jag finner det ganska märkligt att man fattar tycke för den av
bröderna som, enligt mig har störst del i deras osämja…
Det jag kommer minnas medst från denna bok är att en av
bröderna hädar att om man sockrar den stekta abborren väl så smakar den som
marsipan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar