Året är 1937 och tre personer ska övervintra på en forskningsstation på svalbard. Dagarna blir kortare och kortare för att sedan försvinna helt, bara månen och norrskenet ger ljus. Boken är väldigt stämningsfull och beskriver ensamheten, ödemarken och det eviga mörkret på kusligt sött, ensamheten förresten är de verkligen ensamma...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar