En pilgrims död

Så har Leif GW Perssons trilogi om Välfärdsstatens fall blivit TV-serie i fyra delar under namnet En pilgrims död. Det var med skräckblandad förväntan jag började se första delen för tre veckor sedan. Hur skulle SVT lyckas med sin filmatisering av böckerna, hus skulle karaktärerna i böckerna fungera i TV?

Rolf Lassgård spelar Polis intendent Lars Martin Johansson och det kändes redan i förväg som ett lyckat val, vilket det visade sig vara. Jag tycker att Lassgård var mycket övertygande. En annan karaktär i böckerna som jag tyckt var intressant är statsministerns högra hand, Nilsson, i denna serie spelad av Jacob Ericksson, och detta på ett mycket förnämligt sätt. I TV-serien berättas inget om hans bakgrund eller egentliga arbete, men ändå tycker jag att känslan av hans position förmedlas genom hans uppträdande och klädsel. Och åter igen dröjer sig samma fråga kvar som när jag läste böckerna - finns han på riktigt? Vem har varit förbild för Nilsson?

Min favorit-hat-karraktär är Evert Bäckström, här spelad av Claes Malmberg, och han är verkligen Evert Bäckström. En mycket bra prestation. jag skulle gärna se en filmatisering av Lindamordet med Claes Malmberg i huvudrollen som Bäckström.

En annan karaktär i böckerna som jag älskar att hata är Waltin, här har valtin lånat Jonas Karlssons utseende och fått honom att framstå som ytterst osympatisk, vilket han verkligen är  - usch vad bra.

Johannes Brost har jag lite svårt för som skådespelare, beror nog mycket på TV-serien Rederiet och hans karaktär Jokern som tog död på allt för mig. Men här han helt underbar som den slitna, grå Perssson som står i bergs bakgrund och städar upp. 

 Sedan har vi karaktärerna Lewin, Mattei och Eriksson, tycker att dessa blev lite platta i denna serie, särskilt den ångestfyllde Lewin har mycket mer bakom sig än vad som skymtar fram i serien. Men så måste det väl vara, man måste ta bort för att serien sak bli sebar - tyvärr.

En av de saker som jag gillar är de små detaljerna, rekvisitan m.m. Som detta, ett fotografi på statsminister Olof Palme tillsammans med Nilsson. Det är sådant som ger det lilla extra. Överlag var serien bra, lagom med spänning, lagom begriplig (var lite orolig att det skulle vara svårt att få serien begriplig på film då man missar mycket av det som tänks i böckerna vid en filmatisering). Visst saknas massor, som tex scenen från 1974 från attentatet på västtyska ambassaden med Jarnebring, men som jag sagt tidigare, jag förstår att man måste ta bort för att få det att fundera som TV-serie. Och det fick man, en väl fungerande TV-serie - det är bara att gratulera!

För er som inte sett serien gör det, finns på SVTplay ett tag till och förhoppningsvis finns del 1, del 2, del 3 och del 4 för evigt på youtube.