Detta är en liten kort och drömsk och poetisk roman byggd från författarens egna minnen från sin uppväxt i indokina och en tidig kärleksrelation med en betydligt äldre kines, relationen är för dåtiden 1910-talets indokina omöjlig ur alla synvinklar.Det är också en berättelse om hur kärlek kan leda till undergång, dvs den oerhört destruktiva relationen mellan författarens äldste bror och deras mor.Jag tycker värkligen om det smått poetiska språket i denna bok, till exempel beskriver hon hur Mekongfloden som ingen eller inget kan stoppa drar med sig allt i den till havet, den stora stilla oceanen, tiden har sin gång, allt är förgängligt och försvinner slutligen i det stora intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar