Detta är en historia om en unge man som kallas in i den österikiska armen och friges av den franska staten 1946.
Detta är Leopold Brunners egen beättelse, dvs hans minnen före kriget, under kriget och efter kriget.
Han kallas i att göra värnplikt i den österikiskamarmen 1936, värnplikten förlängs efter ansluch och sedan av andra värlskriget utbrott.
Historien berättas relativt kronologiskt vilket jag tycker är bra, något jag tyckte var väldigt bra är att de hemskaste minnena från författaens tid på östfronten presenteras på ett, som jag upplever det, ganska fragmentariskt sätt, vilket jag tycker ger en otrolig realism i hans berättande.
Leopold såras, genom går diverse umbäranden och hamnar i krigets slutskede i fransk fångenskap.
Jag tycker att detta är en ganska hemsk berättelse om kriget genom en enskild människas ögon, de jag tar med mig från denna berättelse är ögonblicksbilderna från östfronten och umbärandena i fransk fångenskap och hur fransmännen tar hämnd på den enskilde soldaten i lägren.
De jag inte riktigt gillade är författaens beskrivninga av sig själv som ungdom dvs innan och under värnplikten, får lite känslan av att han var bäst på allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar