Om några dagar drar jag och Herr Nilsson ut i Hälsingeskogarna ( sverigevandringen ) och då min hustru är mindre pigg på att ha en flåsande Jämte som tjatar på att gå ut hela tiden när jag är borta tar jag med honom.Jag har dock utvecklat en allt större oro för orm, speciellt huggorm. detta är för mig något helt nytt för det första åren med Wilma tänkte jag knappt på orm och hon var konstant lös i skogen. Idag såg jag en huggorm som sakta makade sig undan när vi kom gående den verkade inte speciellt rädd eller skygg och minst en halv meter lång.
Järven kommer i och för sig inte vara speciellt mycket lös men jag vet ju hur man kan gå och drömma på soliga skogsvägar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar